Deckarbiten

24 gamla godingar att läsa (om) 3/3

leave a comment »

6 februari 2013

I december 2008 publicerade jag en Lästipskalender här på Deckarbiten. Tjugofyra boktips som nästan alla handlade om äldre böcker som man var tvungen att leta fram på antikvariat eller via bibliotek. Nu inleder Deckarbiten sitt nya liv med att återpublicera lästipsen, den här gången i koncentrerad form, uppdelade på tre inlägg. Varsågod, 24 gamla godingar som verkligen tål att läsas (om).

17: Mitt mord är ditt (A penknife in my heart) av Nicholas Blake
Charles Hammer och Ned Stowe byter mord med varandra, men projektet går inte riktigt som det var tänkt. Romanens slut är en gastkramande sekvens på havet, förmedlat på det klara, lugna, poetiska sätt som Nicholas Blake bland få klarar av. Blake, pseudonym för Cecil Day-Lewis, har nästan hela sin krimproduktion översatt till svenska. Han debuterade i deckarform med ”A question of proof” 1935 (”Mord mellan lektionerna”) och lät amatördetektiven Nigel Strangeways lösa de flesta fallen. ”Mitt mord är ditt” är en av hans fristående historier men en god introduktion till hans författarskap. Observera också att den inte är ett plagiat på Patricia Highsmiths ”Strangers on a train” (”Främlingar på tåg”).
Första svenska bokutgåva: 1959; senaste tryckning: 1961.

18: Kvintetten som sprängdes (A family affair) av Rex Stout
”Kvintetten som sprängdes” är Rex Stouts sista deckare med Nero Wolfe. Här begås ett brott i Wolfes eget hem och efter avslutad läsning visar sig bokens händelseförlopp ha varit en familjeangelägenhet, ”a family affair”. Slutet innehåller bland annat följande minnesvärda uttalande av överkommissarie Cramer inför Nero Wolfe: ”Och ni dödade honom. Era medhjälpare dödade honom på er order.” Romanen är en värdig avslutning på ett långt och mycket läsvärt författarskap, men – OBS! – man får mer ut av den här romanen om man är väl bevandrad i Stouts Wolfelandskap sedan tidigare.
Första svenska bokutgåva: 1977; senaste tryckning: 1995.

19: Krans åt den sköna av H.-K. Rönblom
Få författare är lika duktiga på att skildra den svenska småstaden som Hans-Krister Rönblom. Hans tio krimromaner utkom 1954-64 men står sig väl än i dag. Hans blick för hur människor beter sig och varför är något många av dagens författare borde avundas honom. I ”Krans åt den sköna” ska det firas midsommar. Paul Kennet, Rönbloms privatdetektiv, är på plats i lilla Tegelvik och hamnar mitt en härva av anonyma brev och slutligen mord. Över huvud taget var Rönblom skicklig på att hitta på mordmetoder, och många av romanerna i serien är minst lika bra som en ordinär Christieberättelse. Rönblom hörde till de ”fyra stora” svenska deckarförfattarna i mitten av 1900-talet vid sidan om Lang, Suneson och Trenter men verkar vara bedrövligt bortglömd i dag. Nyutgåvor i pocket av romanerna vore på sin plats.
Första bokutgåva 1960; senaste tryckning: 1982.

20: Hem av Magnus Dahlström
En tioårig flicka hittas död. Kroppen är täckt av sår, tillfogade såväl före som efter dödens inträde. Snart står det klart att andra barn varit inblandade i flickans död. Mellan barnen och de vuxna finns en osynlig barriär, men samtidigt också ett slags störd gemenskap – som om barnen redan vore vuxna. I grund och botten handlar ”Hem” om att vi får det samhälle och de barn vi förtjänar. Tidigare handlingar bär frukt. Tanklöst förs vuxnas egoistiska och hänsynslösa sätt att leva vidare till barnen. Barnen upphör att vara barn någon gång i grundskoleåldern. Ansvar, sexualitet, förverkligande – de vuxna har visat på en värld utan gränser och knuffat iväg ungarna, men för tidigt, och utan några som helst tyglar. De vuxna finns där, men inte som stöd och tröst utan som tysta pjäser i ett spel utan vinnare. Den klarsynt pessimistiska människosynen i Magnus Dahlströms roman går inte att förfasa sig över. Öppna ögonen och se dig omkring.
Första och enda bokutgåva 1996.

21: Legat till trolös av Kjell-Olof Bornemark
Kjell-Olof Bornemark skrev åtta romaner och blev uppmärksammad redan med sin debut, spionromanen ”Legat till en trolös”, som kom 1982. I en tid då svenska försvaret jagade ubåtar i Hårsfjärden fick vi läsa om den i Sverige stationerade spionen Greger Traggs skuggliv i en lågmäld men intensiv historia med drag av kattochråttalek. John le Carré ligger nära till hands vid en jämförelse men Bornemark målar med alldeles egna svenska gråtoner detta drama om svikna lojaliteter. ”Legat till en trolös” erhöll välförtjänt Svenska Deckarakademins debutpris.
Första bokutgåva 1982; senaste tryckning: 1991.

22: Det mörkblå frimärket av Ernst Didring
Didrings berättelse, utkommen postumt, är en skickligt komponerad psykologisk (kriminal)roman med stark personskildring och insiktsfulla iakttagelser över hur människor beter sig mot varandra när skvaller, paranoia och mer eller mindre trovärdiga misstankar tar över ens inre. Johan Wopenka kallar i sin ”Stora mordboken” 1991 romanen för ”ett utropstecken i svensk kriminallitteratur” och jag håller med honom. Helt lätthittad är väl inte boken men värd lite letande. Notera f.ö. parentesen ovan – du förstår när du har läst boken …
Första och enda bokutgåva: 1932.

23: Stenängeln (La maison assassinée) av Pierre Magnan
I denna stämningsfyllda mustiga roman förekommer inte författarens återkommande problemlösande polis, Laviolette. I stället handlar det om ett ödesmättat kriminaldrama där det förflutna kastar långa skuggor in i bokens nutid. Miljö- och personskildringen kryper under skinnet på läsaren när man följer den ende överlevande efter en blodig massaker i hans sökande efter sanningen om det som hände och varför det hände. Citat från bokens baksidestext: ”Det är en bred fresk, målad av häxmästaren från Provence, över ett ohyggligt brott och dess fruktansvärda konsekvenser – robust och frodig, med skärande stråk av ljus idyll i det blodigt brutala.”
Första svenska bokutgåva: 1986; senaste tryckning: 1987.

24: Det krökta gångjärnet (The crooked hinge) av John Dickson Carr
Titanic sjönk 1912. Med på båten fanns två små pojkar. Båda räddades. Långt senare, på 1930-talet, står striden dem emellan över ett ståtligt gods på den engelska landsbygden. Men vem av dem är den rättmätige arvingen, den rätte John Farnleigh? Doktor Gideon Fell hamnar mitt i ett drama som har alla de ingredienser man kan förvänta sig av en Carr i högform. Vad är det för fasansfullt som lurar i mörkret? Hur kan en man få strupen avskuren inför ett vittne utan att någon verkar befinna sig i närheten av offret? För att inte tala om bokens dubbeltydiga titel (i original) – så bra! En klassisk Carr.
Första svenska bokutgåva: 1940; senaste tryckning: 2002.

Written by Per Olaisen

6 februari 2013 at 9:23 e m

24 gamla godingar att läsa (om) 2/3

leave a comment »

5 februari 2013

I december 2008 publicerade jag en Lästipskalender här på Deckarbiten. Tjugofyra boktips som nästan alla handlade om äldre böcker som man var tvungen att leta fram på antikvariat eller via bibliotek. Nu inleder Deckarbiten sitt nya liv med att återpublicera lästipsen, den här gången i koncentrerad form, uppdelade på tre inlägg. Varsågod, 24 gamla godingar som verkligen tål att läsas (om).

9: Nattdykning (Nattdykk) av Kim Småge
”Nattdykning” är en klaustrofobisk historia om dykaren Hilke Thorhus som blir vittne till mord. På flykt tvingas hon uthärda både svåra yttre omständigheter och sin egen kropps och själs motvillighet och käppar i hjulet. Men strapatserna härdar henne och hon plockar fram egenskaper och en aggressivitet som får dagens krimhjältinnor att framstå som mähän. ”Slike jenter, det vil gamle Norge ha!” som det stod i Dagbladet. Det är mycket fysiskt och febrigt, fullständigt hänsynslöst och oerhört mjukt, starkt poetiskt och flämtande trovärdigt och ibland så spännande att man sitter med andan i halsen.
Första svenska bokutgåva: 1985; senaste tryckning: 1993.

10: Oskulden av Jean Bolinder
Elin Randjebo kommer åter till den ö där hon på 1950-talet som revolterande tonårstjej anklagades för mord på en jämnårig kamrat i ett infrån tillslutet tält. Nu är hon en ”härjad, medelålders kvinna med urgröpta kinder, rynkig hud och gråstrimmigt mörkt hår” som har avtjänat sitt straff, levt i en enda lång tragedi med den ena besvikelsen efter den andra och som av en osynlig kraft dragits till platsen för brottet. Människorna på ön är förstockade, hämndlystna och rädda. Elin erkände i rent oförstånd handlingen – hon var ju den enda som kunnat utföra mordet i detta slutna ‘rum’ – så för öborna är hon Mörderskan, den Förtappade. Och hennes sexuella läggning gör inte tillvaron enklare för henne; mordet sker efter ett lesbiskt samlag. Men vad är sant och osant, dröm och verklighet? För är det inte så att världen är ett mysterium och människorna gåtor? Med ett poetiskt, vemodigt och lättläst språk skildras Elin Randjebos öde i en engagerande intrig bland människorna i denna karga miljö.
Första bokutgåva 1997; senaste tryckning: 1998.

11. En ljugande malm av Anders Hellén
”Långt borta i historien befinner sig Anders Hellén i ’En ljugande malm’ 1973, vars välskildrade medeltida kloster Aquabella, beläget vid gränsen mellan Skåne och Småland, och elegant integrerade gåta gör boken till en utmärkt svensk föregångare till Ellis Peters engelska deckare om benediktinermunken Cadfael.” Så skriver Bo Lundin i sin exposé ”Århundradets svenska deckare” (1993) om dagens bok i lästipskalendern. Anders Hellén, pseudonym för prästen Carl Greek, skrev flera pusseldeckare men tyvärr bara en enda historisk kriminalroman. I ”En ljugande malm” är året 1452 och mitt under klockringningen sker ett mord i klostret, varpå en internutredning tar vid. Språket är högtravande men aldrig svårläst och en fullt logisk intrig med trovärdig tidsfärg placerar den korta romanen med sina drygt 200 sidor mycket högt upp på listan över de bästa historiska kriminalromaner som skrivits i Sverige. Märk att denna roman utkom redan 1973, sju år före Umberto Ecos ”Rosens namn”. Det går att jämföra dem men jag tycker inte att någon av dem överskuggar den andre. De lyser lika klart.
Första bokutgåva 1973; senaste tryckning: 1988.

12: Örnnästet (Where eagles dare) av Alistair Maclean
Dagens tips är ett krigsthrillerundantag från det rent kriminallitterära.
Det är ovanligt att en bra bok blir en bra film men i fallet ”Örnnästet” av Alistair Maclean är det bara att kapitulera. Ska du bara läsa en handfull thrillerhistorier som utspelar sig under andra världskriget måste du inkludera denna. Kort sagt handlar den om en fritagning av en fånge från ett oländigt beläget slott men aktionen kompliceras av ett antal faktorer, bl.a. förrädare i de egna leden. Maclean var en av de författare som kom för mig när Hce-böckerna på biblioteket började locka och man kan säga mycket om schablonartade personteckningar, stela könsroller, upprepade intrigingredienser och andefattigt språk, men spänningen kan man aldrig ta ur hans böcker. Mot slutet stagnerade hans författarskap, upprepade sig, blev beige och förutsägbart, men när han är som bäst, som i krigsthrillern ”Örnnästet”, går det inte att lägga boken ifrån sig. Du finner en mycket bra sammanfattning av boken och filmen här men OBS! läs boken eller se filmen först, Wikipedia-texten avslöjar det mesta.
Första svenska bokutgåva: 1967; senaste tryckning: 1987.

13: Den omänskliga faktorn av Tord Hubert
”Den omänskliga faktorn” är en kriminalroman ”om jordens tillstånd i dag. Om hur skogar skövlas, öknar breder ut sig, vilda djur och växter utrotas, jord och hav förgiftas, liksom själva den luft vi andas.” (Fliktext). Romanen utkom 1982 men kunde varit skriven på 2000-talet. Huvudpersonen Peter Ross är journalist och dras av naturliga skäl – nyfikenhet, en god story etc – in i en komplicerad miljöbrottsrelaterad härva. Miljöerna är skiftande, intrigen välspunnen och prosan tvingar läsaren framåt mot det lugna, eftertänksamma slutet. ”Den omänskliga faktorn” är en av få svenska kriminalromaner som förtjänar en stor internationell läsekrets. Vem vet vad den hade kunnat bidra med om den hade översatts till engelska i början av 1980-talet? Nu är det kanske ändå för sent, trots att bokens läsvärde inte minskat med åren.
Första bokutgåva 1982; senaste tryckning: 1983.

14: Popcorn (Popcorn) av Ben Elton
Den Oscarbelönade regissören Bruce Delamitri, expert på våldsamma och blodiga filmer med coola mördare i huvudrollerna, hamnar i klorna på de riktiga mördarna Wayne och Scout som tagit för vana att kopiera våldet i Delamitris filmer. Hos dem har tanken fötts att komma undan det moraliska ansvaret genom att tvinga Delamitri att offentligt gå ut och medge att hans verksamhet föder våld, att han är den egentlige skyldige till Waynes och Scouts handlingar. Romanen handlar om våldets plats i samhället och i samhällets kulturyttringar, och en fundamental fråga som tas upp är vem som är ansvarig för vad. ”Popcorn” är en viktig kriminalroman som ingen bör ha oläst.
Första svenska bokutgåva: 1997; senaste tryckning: 1998.

15: Mord i barm av Helena Poloni
”Mord i barm” av Helena Poloni (pseudonym för Ingegerd Stadener, 1903-68) är en gedigen svensk kriminalroman i lätt igenkännlig miljö, med levande karaktärer och knepig gåta. Miljön är det lilla samhället Brunnsköping vid Mälaren. Där lever man från en dag till en annan, med enda orosmoment i vardagens små normala problem. Prostinnan Astrid Brunelius är problemlösare och en av de mest sympatiska i svensk krim. På originalupplagans baksida återges ett brev från författaren med ett recept på vad en god kriminalroman ska innehålla: ”1. en högkyrklig präst, 2. samhällsbevarande och talföra damer i mogen ålder, 3. gärna några bra matrecept, allt, 4. i pittoresk småstadsmiljö med anor.” Stadener skrev sammanlagt fyra historier under Polonipseudonymen, en kriminalroman under eget namn och två under pseudonymen Lillevi Gavell.
Första bokutgåva 1956; senaste tryckning: 2001.

16: En egyptisk åklagares dagbok (Jawmijjat na’ib fil-arjaf) av Tawfik al-Hakim
Tawfik al-Hakim föddes 1903 i Egypten och utbildade sig till jurist men övergick under en vistelse i Frankrike på 1920-talet till skönlitterärt skrivande. Han återvände till Egypten och kombinerade författandet med arbete inom rättsväsendet. Sina erfarenheter nedtecknade han bl.a. i romanen ”En egyptisk åklagares dagbok” 1937. Ett problem för bokens huvudperson är de olika juridiska system som råder och hur man ska förhålla sig till dessa. al-Hakim väjer inte för mycket och skildrar krocken mellan tradition, tro och vetande med ibland starka snabba penseldrag – som Carl Elof Svenning skriver i förordet till den svenska utgåvan: ”Blir en västerländsk läsare chockerad så bör han ha möjligheter att förstå hur mycket mer upprörande sådana återverkningar av den västerländska civilisationen måste bli för den vanlige enkle egyptiern som fortfarande lever kvar i de folkliga kulturtraditionerna.” Det är en fascinerande roman på många sätt. Den svenska utgåvan är dessutom fotoillustrerad.
Första och enda svenska bokutgåva: 1956.

Written by Per Olaisen

5 februari 2013 at 2:44 e m

24 gamla godingar att läsa (om) 1/3

leave a comment »

4 februari 2013

I december 2008 publicerade jag en Lästipskalender här på Deckarbiten. Tjugofyra boktips som nästan alla handlade om äldre böcker som man var tvungen att leta fram på antikvariat eller via bibliotek. Nu inleder Deckarbiten sitt nya liv med att återpublicera lästipsen, den här gången i koncentrerad form, uppdelade på tre inlägg.

1: Och på åttonde dagen … (And on the eighth day …) av Ellery Queen (Frederic Dannay, Avram Davidson, Manfred B. Lee)
Privatdetektiv Ellery Queen kör vilse i Nevadaöknen och hamnar hos en grupp människor som lever i en sektliknande tillvaro. Mord sker och Queens uppdykande liknas i kolonins ögon vid en profet som uppenbarar sig, med uppgiften att ”leda folket och bringa klarhet i dess framtida öden” (baksidestext 1966). Romanen är full av mer eller mindre bibliska kopplingar, framför allt till det som har med påsken att göra, motsvarande vad man i dag på dvd:er och i dator- och tevespel brukar kalla ”hidden easter eggs”. Romanen är med sitt varnande budskap och sitt ögonbrynshöjande slut i högsta grad läs- och tänkvärd än i dag.
Första svenska bokutgåva: 1966; senaste tryckning: 2001.

2: Blå spåret av Julius Regis
Detektiven i ”Blå spåret” är journalisten Maurice Wallion, även kallad Problemjägaren. Han är stöpt i Sherlock Holmes form (”Hans skarpa, slätrakade ansikte med dess breda panna och framskjutande haka gav, ehuru snarare fult, ett intryck av viljekraft och energi.” Blå spåret, 1926, s.26) och hamnar alltid i historier med ”väsentliga inslag av handlingsmättad karaktär” (ref). ”Blå spåret” är en sådan berättelse. Den är välskriven, tempot är högt och romanen försvarar fortfarande efter 102 år en plats i listan över läsvärd tidig svensk kriminalfiktion. Läs mer om författaren och hans böcker i Dag Hedmans ”Den skuggomhöljde Julius Regis” (2000).
Första bokutgåva 1916; senaste tryckning: 1978.

3: En gammal skandal (The daughter of time) av Josephine Tey
En s.k. länstolsdetektiv löser fallet utan att röra sig mer än nödvändigt. I ”En gammal skandal” ligger Josephine Teys problemlösande polis Alan Grant på sjukhus och fördriver tiden med att fundera kring engelske kungen Richard III:s förmodade inblandning i prinsarna Edward V:s och Richard of Shrewsburys död. Thomas More och William Shakespeare är några som odlat tanken på Richard III:s skuld men det finns också en motrörelse som presenterat åtskilliga argument för ett frikännande i skuldfrågan. I en fejkad rättegång i USA 1997 förklarades Richard III oskyldig. Teys roman är ett utsökt exempel på krim när den är som minst spekulativt våldsam och mest tankeväckande spännande.
Första svenska bokutgåva: 1959; senaste tryckning: 1989.

4: Tjugosju sekundmeter, snö av Kjerstin Göransson-Ljungman
Ett sällskap turister på utflykt i de jämtländska fjällen tvingas av en snöstorm att söka skydd i en stuga. En person dör och det isolerade sällskapet bestämmer sig för att själva lösa mysteriet och finna den skyldige eftersom personen ifråga måste finnas i deras egen krets. För Kjerstin Göransson-Ljungman var kriminallitteraturen förströelse, man läste deckarna när man behövde ”avspänning från sitt vanliga arbete” (DN 29 augusti 1939). I sin debut “Tjugosju sekundmeter, snö” lyckas hon kombinera såväl denna förströelse med en klurig och överraskande intrig som kretsar kring människans utsatthet och inbyggda försvarsmekanismer i trängda situationer. Romanen är en föraning om och kanske till och med inledningen till den moderna svenska kriminallitteraturen.
Första bokutgåva 1939; senaste tryckning: 2001.

5: Vådaskottet av Gösta Pettersson
1938 utkom ”Vådaskottet”, Gösta Petterssons vad man vet enda bidrag till svensk kriminallitteratur. Nerikes Allehanda: ”’Vådaskottet’ är verkligen en kriminalroman i allra bästa engelska stil. Författaren Gösta Pettersson förtjänar all framgång med denna bok, vari han på ett ypperligt och skarpsinnigt sätt skildrar det målmedvetna och konsekventa arbete, som kriminalkonstapel Hall lägger ned för att klara av det mystiska dödsfallet efter ett jaktparti.” Förlaget undrade på ett tidigt stadium om Pettersson möjligen var eller hade varit anställd vid polisen. I ett brev från augusti 1936 meddelar han att han inte alls är polis, utan ingenjör. ”Vådaskottet” är en realistisk kriminalroman med en polis i huvudrollen. Det ovanliga är att vi här för första gången i svensk kriminallitteratur får följa en konsekvent genomförd skildring av det tröttsamma rutinarbete, med spår och villospår, misstänka, vittnesutsagor, förhör, spaningsarbete på fältet och evinnerliga genomläsningar av dokument, brev och utskrifter som polisen ägnar sig åt. Författaren hör till den svenska deckarvärldens doldisar. Det skulle vara mycket intressant att få veta vad det blev av honom, om han publicerade något mer, till exempel någon novell i någon tidning eller tidskrift, eller om han tystnade helt. Och nog är man nyfiken på vad som egentligen hände med ”Så gick det till”, en kriminalroman, färdigskriven i april-maj 1938, som Pettersson skickade till Bonniers och plötsligt ville ha utgiven i stället för ”Vådaskottet”?
Första bokutgåva 1938; senaste tryckning: 2001.

6: Tjuven och hundarna (al-Liss wal-kila¯b) av Naguib Mahfouz
”Tjuven och hundarna” av Naguib Mahfouz handlar om tjuven Said Mahran som efter ett avtjänat fyraårigt fängelsestraff bestämt sig för att hämnas på dem som angett honom, dessa ‘hundar’. Det första han gör efter att ha sluppit ut är att bege sig till hustrun Nabawiya och hennes nye man Ilish Sidra. Han vill hälsa på sin dotter Sana, men när flickan inte känner igen honom förfasas han: ‘hundarna’ har tagit även hans barn ifrån honom. Mahran skaffar ett vapen och beger sig ut i natten på jakt efter sina fiender. Synvinkeln skiftar hela tiden, än talar Said Mahran till oss i jagform, än berättar Mahfouz i tredje person. En flerdimensionell människa växer fram ur dessa båda perspektiv, han blir till en människa av kött och blod. När Mahran i slutet omringas av polisen på en kyrkogård är det nog så symboliskt: den moraliske brottslingen bland de döda, närd av sitt hat mot de som förrått honom, och ingen i hela världen kan hjälpa honom eller lyssna till honom där han ligger. Said Mahrans önskan om rättvisa klingar ohörd.
Första och enda svenska bokutgåva: 1989.

7: Barnablod (Le sang innocent) av Léo Malet
”Barnablod” av Léo Malet är en hemsk historia om människan när människan är som minst mänsklig – eller kanske bara alltför mänsklig. Fritz Langs film ”M” dyker upp i huvudet under läsningen, och historiens undertitel, ”en julberättelse”, är naturligtvis såväl en provokation som en axelryckning: Så här är det. Så här går det till. Du firar din trygga jul och på andra sidan gatan släcks ännu ett ljus i förtid. Malet (1909-96) skrev också bland annat ett trettiotal berättelser om privatdetektiven Nestor Burma. På svenska finns serieboken ”Dödens adress” av Jacques Tardi, baserad på Malets Burmahistoria ”120, rue de la Gare”.
Första och enda svenska bokutgåva: 1996.

8: Att bara försvinna av Staffan Westerlund
Unga kvinnor skjuts till döds i början av varje månad. En kommunpolitiker känner sig hotad till livet. Ett hus brinner oförklarligt ner. Och en äldre man, vars tomt och trädgård skall bort, eftersom kommunen skall bredda vägen strax intill, söker hjälp från IngaLisa Östergrens advokatbyrå. Men inget finns att göra, ingen hjälp att få. När kommunen en tidig morgon börjar schakta bort den gamles liv slår det över för honom och han hämtar sitt gevär … Många till synes disparata händelser visar sig hänga ihop i Staffan Westerlunds femte kriminalroman ”Att bara försvinna” och efter avslutad läsning har man inte bara tagit del av en välskriven och spännande kriminalroman. Glöm alla andra s.k. samhällskritiska deckare. Känslan efter de imaginära slag i magen du får av Staffan Westerlunds kriminalromaner kommer du att bära med dig länge.
Första bokutgåva 1987; senaste tryckning: 2003.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: