av Johan Wopenka © 2009
IN MEMORIAM
Bibliotekarien, deckarförfattaren och mångårige Juryrecensenten Thomas Brylla (f. 1944) avled efter en tids sjukdom i hemstaden Uppsala natten till den 22 november. Han skrev sammanlagt sex kriminalromaner, fem av dem med advokaten Peter Bromander som centralfugur: den första var Befriande mord (1997). Han skrev även ett par korta LL-deckare samt flera ungdomsdeckare. Charmfull och läsvärd är även faktaboken Mord i den eviga ungdomens stad: om kriminalromaner i Uppsalamiljö (2006).
Ett av thriller-världens stora namn har lämnat oss för gott: den 21 oktober avled Lionel Davidson (f. 1922) av lungcancer i sitt hem i London. På sin meritlista hade han bl.a. tre Gold Daggers och en Cartier Diamond Dagger, utdelade av Crime Writers Association. Han debuterade med The Night of Wenceslas (1960; på sv: Nätter i Prag 1960), och flera av hans böcker har översatts till svenska, bl.a. The Rose of Tibet (1962; på sv: Rosen från Tibet 1964), The Sun Chemist (1976; på sv: Solkemisten 1978) och The Chelsea Murders (1978; även som Murder Games 1978; på sv: Morden i Chelsea 1980). Han skrev även barn- och ungdomsböcker under såväl eget namn som pseudonymen David Line: på svenska finns Under Plum Lake (1980; på sv: Under Plommonsjön 1982), utgiven i hans eget namn.
En annan välkänd engelsk författare som lämnat sin skrivmaskin för gott i mogen ålder är James Pattinson (f. 1915). Han avled den 18 oktober i sitt hem i England efter en tids sjukdom. Pattinson skrev fler än hundra romaner, främst thrillers och sjöäventyr, men även bl.a. science fiction. Han debuterade med Soldier, Sail North (1954), och fick sitt genombrott med sin tredje roman, Last in Convoy (1958). Hans sista verk, The Unknown, kom så sent som förra året. Sju av hans romaner finns översatta till svenska, däribland Away with Murder (1972; på sv: Uppdrag i Amsterdam 1973), Blind Date (1978; på sv: Genom järnridån 1981) och Red Exit (1979; på sv: Välkommen att dö 1980).
SMÅ BROTT
Deckarantologier kommer sällan på svenska, varför det är värt att nämna att Semic kommit med en ny sådan i sin ”Jul-serie” – Mord under julgranen. Redaktörer är Andreas Nyberg & Johanna Strömqvist, som ställt samma noveller av Åke Edwardson, Inger Frimansson, Håkan Nesser, Katarina Mazetti, Arne Dahl, John Ajvide Lindqvist, Johanna Nilsson, Torbjörn Flygt, Maria Ernestam och Henning Mankell. Novellerna av Nesser, Lindqvist och Mankell har tidigare varit publicerade, de övriga är såvitt jag kan finna nyskrivna.
FLER SMÅ BROTT
Och så kom den då, den sista novellsamlingen av Michael Gilbert. The Murder of Diane Devon and Other Mysteries (Robert Hale) innehåller de sista nio fristående novellerna av Gilbert, plus två hittills opublicerade noveller, två deckargåtor, två pjäsmanus (båda med Calder & Behrens) samt en ”kriminell” dikt. Lysande läsning, givetvis.
SPÖKLIKT BROTTSLIGT
Gränsen mellan skräck- och kriminallitteratur har alltid varit svår att dra, och under de senaste åren har flera svenska deckarförfattare bl.a. låtit mordoffren själva komma till tals i sina böcker – efter respektive mord: se t.ex. Elisabeth Gilek, Mons Kallentoft och Åsa Larsson. Andra har använt skrock och folktro i böckerna (t.ex. Johan Theorin), medan Andreas Roman och Åsa Schwarz friskt har blandat inslag från båda genrerna. Någon har sagt att det här skulle vara något särskilt för just svensk kriminallitteratur, men granskar man vad som publiceras på engelska finner man snabbt att påståendet är fel. Några exempel: Amerikanskan Shirley Damsgaard har skrivit flera böcker, bl.a. Witch Hunt, The Trouble with Witches och Witch Way to Murder, om småstadsbibliotekarien Ophelia Jensen, som motvilligt tvingas erkänna att hon har magiska krafter – hon är en häxa, helt enkelt. Det är också hennes mormor Abby, som hjälper Ophelia då denna med hjälp av magi löser mordgåtor. Damsgaards landsmaninna Carolyn Hart har hittills skrivit två böcker, Ghost at Work och Merry, Merry Ghost, om Bailey Ruth Raeborn, ”member of Heaven’s Department of Good Intentions”. Den avlidna Bailey Ruth tvingas att då och då återvända till jorden i form av ett spöke för att lösa knepiga mordfall. Charles Unwin är däremot en helt vanlig liten man, kontorist och arkivarie på en detektivbyrå. När hela den övriga två man starka personalen spårlöst försvinner måste dock Unwin – beväpnad med ett paraply och en handbok om detektivarbete – själv lösa fallet med ett antal mord som begåtts med hjälp av drömmar. Om detta går att läsa i The Manual of Detection av Jedediah Berry. Detta är bara några få exempel. Ockultismen sprider sig – icke enbart i Sverige.
EN COME BACK
Minnesgoda äldre deckarläsare minns säkert Sexton Blake, en mästerdetektiv som hade kontor på Baker Street(!), och som var huvudperson i en lång rad engelska pulp-magasin under början och mitten av förra århundradet. Han lanserades också i Sverige, i olika kioskhäften, men sedan 1965 har inga historier översatts. I England är han dock fortfarande ihågkommen, och så sent som i september kom samlingsvolymen Sexton Blake: Detective, redigerad av George Mann, som innehåller ett antal av de mest kända historierna. Blake är tillsammans med amerikanen Nick Carter och norrmannen Knut Gribb historiens flitigaste litterära detektiv vad antalet fall beträffar. Ja, med undantag för Sherlock Holmes i hans olika skepnader, givetvis.
NÅGOT ATT LÄRA AV
Det är dåligt med nya referensböcker om kriminallitteratur på svenska. Men det kommer en mer än vad jag nämnde i det förra nyhetsbrevet: innan jul publicerar BTJ Förlag Ny noir. Tretton hårdkokta deckarförfattare, upplagd på samma sätt som de övriga böckerna i förlagets ”Tretton”-serie. Redaktör är Bengt Eriksson, och de medverkande skribenterna är John-Henri Holmberg, Maria Neij, Bengt Eriksson, Emma Tornborg, Marie Carlsson, Erik Ohlsson, Kristian Lundberg, Mikael Widell, Katarina Rundgren, Joel Eriksson, Magnus Eriksson, Martin Jönsson och Lars Jonsson. De författare som granskas är Megan Abbott, Mark Billingham, James Lee Burke, James Crumley, James Ellroy, Vicki Hendricks, Simon Kernick, Dennis Lehane, Kristian Lundberg (som faktiskt alltså både skriver och blir omskriven), Carol O’Connell, Sara Paretsky, George Pelecanos och Daniel Woodrell. Allt enligt förlaget.
MER ATT LÄRA AV – PÅ ENGELSKA
I engelskspråkiga länder ser det – av förklarliga skäl – annorlunda ut. Några exempel: I januari skall Craig Cabells bok Ian Rankin & Inspector Rebus (Blake Publishing) komma. Den handlar alltså lika mycket om upphovsmannen som om hans skapelse, och bygger enligt förlagsreklamen bl.a. på omfattande intervjuer med Rankin. Joan Schenkars The Talented Miss Highsmith (St. Martin’s Press) har annonserats för utgivning i december. Den talangfulla damen är givetvis Patricia Highsmith, och Schenker har grävt fram en hel del nytt om allt från Highsmiths bisexuella kärleksliv till hennes arbete som författare av manus till tecknade serier. Åtminstone enligt förlagsreklamen … Kommissarie Morse må ha gjort sitt på bokmarknaden, men det hindrar inte att intresset för honom ännu lever och är stort. I juni kom Antony Richards & Philip Attwells The Oxford of Inspector Morse (Irregular Special Press) i vad som uppges vara dess tionde upplaga. Den ges ut i samarbete med The Inspector Morse Society, men handlar alltså mer om Oxford än om figuren Morse. Däremot tar den inte upp enbart böckerna, utan även tv-serierna: och den här upplagan är kompletterad med uppgifter om tv-serien om Lewis. En liknande bok är Inspector Morse on Location (Irregular Special Press) av Antony Richards ensam, dock även den skriven i samarbete med The Inspector Morse Society. Den koncentrerar sig på tv-serierna, och skildrar inspelningarna av dem samt inspelningsplatserna. Också här får serien om Lewis ett eget avsnitt. Mer deckargeografi: Sabine Schreiner & Joan Street har i Midsomer Murders on Location (Irregular Special Press) besökt de platser där tv-serien ”Midsomer” spelats in. Det rör sig faktiskt om fyra olika områden i Berkshire, Buckinghamshire, Hertfordshire och Oxfordshire. Boken är gjord i samarbete med Midsomer Murders Society (det verkar baske mig finnas ett sällskap för varenda populär deckarserie i England!). Observera att samtliga titlar från Irregular Special Press förefaller ha ett rätt litet sidantal. Skildringen av geografiska platser där böckerna utspelar sig är också innehållet i Tony Hillerman’s Landscape (HarperCollins US) av Anne Hillerman (torde vara en av hans döttrar). Boken bygger i huvudsak på foton, och har ett förord av Tony Hillerman själv. P. D. James har samlat sina tankar om kriminallitteratur i Talking About Detective Fiction (Bodleian Library), som sträcker sig från Sherlock Holmes till våra dagar, samt även inkluderar en del funderingar om framtiden. Fransk kriminallitteratur från mitten av 1800-talet till våra dagar ägnas en hel bok av Claire Gorrara: French Crime Fiction (Uni of Wales Press), som också den kom i somras. Författaren diskuterar det speciella med franskspråkiga deckare genom att granska böckerna av en del internationellt kända författare, däribland Georges Simenon och Léo Malet. Men smakar det så kostar det: närmare bestämt 75 pund hos nätbutiken Murder One i London. Noir-litteraturen fortsätter också den fascinera. Två böcker kom i höstas: The Noir Thriller (Palgrave Macmillan) av Lee Horsley samt French and American Noir: Dark Crossings (Palgrave Macmillan) av Alistair Rolls & Deborah Walker. Handlar inte enbart om kriminallitteratur, men denna uppges ha fått stort utrymme i båda böckerna.
MER ATT LÄRA AV – OM OHEMLIGA CHRISTIE
Och så kan vi konstatera att Christies hemliga anteckningar inte är hemliga längre: nyligen publicerades Agatha Christie’s Secret Notebooks. Fifty Years of Mysteries in the Making (HarperCollins) av John Curran. Ett måste för Christie-vännerna, givetvis – inte enbart för de två hittills opublicerade Poirot-novellerna som jag skrivit om i ett tidigare nyhetsbrev, utan även för en mängd nya fakta om Christie och hennes sätt att arbeta. I ärlighetens namn skall dock sägas att den som händelsevis inte är så intresserad av Dame Agatha och hennes verk lär finna boken skäligen meningslös: det är mycket kuriosa och smådetaljer, foton av näst intill oläsliga anteckningar (förklaringar finns dock) och knappologiska fakta. Men visst är det rasande intressant att se hur Christie av lösa idéer fogade samman sina historier, och dessutom hur hon prövade med flera olika alternativa karaktärer, mordsätt, brottsplatser – och inte minst upplösningar. Curran har också lyckats räta ut en hel del frågetecken. Det gäller bl.a. publiceringen av hennes första roman, The Mysterious Affair at Styles. Det står nu helt klart att boken faktiskt publicerades i USA redan 1920. Inte förrän 1921 kom den i bokform i England, trots att den trycktes där 1920. Och i Sverige kom den – som vi kunde avslöja i Jury nr 4/2004 – redan 1922 i form av en urklippsföljetong i DN med titeln ”Det mystiska dådet på Styles”. Vilket innebär att Anders Hammarqvist och jag har lite att rätta till i vår Christie-bibliografi i Sorterade mord. Jury-bibliografier från B till T (2001). Ack ja …
… OCH SÅ SHERLOCK HOLMES
Att samla på Sherlock holmes kräver en välfylld plånbok – och då talar jag inte om kostnaden för sökta förstaupplagor, utan om allt det nya som publiceras. Det verkar inte finnas några begränsningar för intresset. Inte bara trycks Doyles originalhistorier upp i ständigt nya upplagor, dessutom publiceras som bekant mängder av pastischer, parodier, referensböcker etc. Bara en liten titt på vad som kommit under de senaste månaderna: The Case Notes of Sherlock Holmes (Carlton Books) av Guy Adams förefaller vara något i stil med en s.k. dossierdeckare. Det handlar om de anteckningar som Watson gjorde, och ”they take the form of a scrapbook containg letters, sketches, newspaper articles and other items. All of the items are reproduced as genuine historical artifacts, with tears, stains, folds and handwritten annotations by Watson”. Minns ni fransmannen Pierre Bayard som ”bevisade” att Poirot hade fel när han löste mordet på Roger Ackroyd (i Hur gåtan löstes/Dolken från Tunis)? Hans resonemang publicerades i bokform i Qui a tué Roger Ackroyd? (1998; på sv: Vem dödade Roger Ackroyd? 2001). Nu har Bayard gjort om samma sak med The Hound of the Baskervilles, och boken heter följdriktigt på engelska Sherlock Holmes was Wrong (Bloomsbury). Jag är inte säker på den franska originaltiteln, men det bör rimligen vara den utgåva som har titeln L’affaire du chien des Baskerville (2007). För den som nyligen börjat intressera sig för Holmes-sagan kommer snart två nya guideböcker som Sherlock Holmes for Dummies (Wiley) av David A. Crowder och The Sherlock Holmes Companion: An Elementary Guide (Aurum Press) av Daniel Smith. Och så har vi givetvis Doyles egna historier, inte minst novellerna. Dessa finns ännu en gång samlade i en ny upplaga av The Complete Illustrated Sherlock Holmes (CRW Publishing), som innehåller historierna från Strand Magazine med originalillustrationerna i en ”handsome edition, quarter bound in real cloth, with head and tail bands, a ribbon marker, gilt top edge and illustrated cover boards” för det överkomliga priset 19.99 pund hos Murder One.
