24 gamla godingar att läsa (om) 3/3

6 februari 2013

I december 2008 publicerade jag en Lästipskalender här på Deckarbiten. Tjugofyra boktips som nästan alla handlade om äldre böcker som man var tvungen att leta fram på antikvariat eller via bibliotek. Nu inleder Deckarbiten sitt nya liv med att återpublicera lästipsen, den här gången i koncentrerad form, uppdelade på tre inlägg. Varsågod, 24 gamla godingar som verkligen tål att läsas (om).

17: Mitt mord är ditt (A penknife in my heart) av Nicholas Blake
Charles Hammer och Ned Stowe byter mord med varandra, men projektet går inte riktigt som det var tänkt. Romanens slut är en gastkramande sekvens på havet, förmedlat på det klara, lugna, poetiska sätt som Nicholas Blake bland få klarar av. Blake, pseudonym för Cecil Day-Lewis, har nästan hela sin krimproduktion översatt till svenska. Han debuterade i deckarform med ”A question of proof” 1935 (”Mord mellan lektionerna”) och lät amatördetektiven Nigel Strangeways lösa de flesta fallen. ”Mitt mord är ditt” är en av hans fristående historier men en god introduktion till hans författarskap. Observera också att den inte är ett plagiat på Patricia Highsmiths ”Strangers on a train” (”Främlingar på tåg”).
Första svenska bokutgåva: 1959; senaste tryckning: 1961.

18: Kvintetten som sprängdes (A family affair) av Rex Stout
”Kvintetten som sprängdes” är Rex Stouts sista deckare med Nero Wolfe. Här begås ett brott i Wolfes eget hem och efter avslutad läsning visar sig bokens händelseförlopp ha varit en familjeangelägenhet, ”a family affair”. Slutet innehåller bland annat följande minnesvärda uttalande av överkommissarie Cramer inför Nero Wolfe: ”Och ni dödade honom. Era medhjälpare dödade honom på er order.” Romanen är en värdig avslutning på ett långt och mycket läsvärt författarskap, men – OBS! – man får mer ut av den här romanen om man är väl bevandrad i Stouts Wolfelandskap sedan tidigare.
Första svenska bokutgåva: 1977; senaste tryckning: 1995.

19: Krans åt den sköna av H.-K. Rönblom
Få författare är lika duktiga på att skildra den svenska småstaden som Hans-Krister Rönblom. Hans tio krimromaner utkom 1954-64 men står sig väl än i dag. Hans blick för hur människor beter sig och varför är något många av dagens författare borde avundas honom. I ”Krans åt den sköna” ska det firas midsommar. Paul Kennet, Rönbloms privatdetektiv, är på plats i lilla Tegelvik och hamnar mitt en härva av anonyma brev och slutligen mord. Över huvud taget var Rönblom skicklig på att hitta på mordmetoder, och många av romanerna i serien är minst lika bra som en ordinär Christieberättelse. Rönblom hörde till de ”fyra stora” svenska deckarförfattarna i mitten av 1900-talet vid sidan om Lang, Suneson och Trenter men verkar vara bedrövligt bortglömd i dag. Nyutgåvor i pocket av romanerna vore på sin plats.
Första bokutgåva 1960; senaste tryckning: 1982.

20: Hem av Magnus Dahlström
En tioårig flicka hittas död. Kroppen är täckt av sår, tillfogade såväl före som efter dödens inträde. Snart står det klart att andra barn varit inblandade i flickans död. Mellan barnen och de vuxna finns en osynlig barriär, men samtidigt också ett slags störd gemenskap – som om barnen redan vore vuxna. I grund och botten handlar ”Hem” om att vi får det samhälle och de barn vi förtjänar. Tidigare handlingar bär frukt. Tanklöst förs vuxnas egoistiska och hänsynslösa sätt att leva vidare till barnen. Barnen upphör att vara barn någon gång i grundskoleåldern. Ansvar, sexualitet, förverkligande – de vuxna har visat på en värld utan gränser och knuffat iväg ungarna, men för tidigt, och utan några som helst tyglar. De vuxna finns där, men inte som stöd och tröst utan som tysta pjäser i ett spel utan vinnare. Den klarsynt pessimistiska människosynen i Magnus Dahlströms roman går inte att förfasa sig över. Öppna ögonen och se dig omkring.
Första och enda bokutgåva 1996.

21: Legat till trolös av Kjell-Olof Bornemark
Kjell-Olof Bornemark skrev åtta romaner och blev uppmärksammad redan med sin debut, spionromanen ”Legat till en trolös”, som kom 1982. I en tid då svenska försvaret jagade ubåtar i Hårsfjärden fick vi läsa om den i Sverige stationerade spionen Greger Traggs skuggliv i en lågmäld men intensiv historia med drag av kattochråttalek. John le Carré ligger nära till hands vid en jämförelse men Bornemark målar med alldeles egna svenska gråtoner detta drama om svikna lojaliteter. ”Legat till en trolös” erhöll välförtjänt Svenska Deckarakademins debutpris.
Första bokutgåva 1982; senaste tryckning: 1991.

22: Det mörkblå frimärket av Ernst Didring
Didrings berättelse, utkommen postumt, är en skickligt komponerad psykologisk (kriminal)roman med stark personskildring och insiktsfulla iakttagelser över hur människor beter sig mot varandra när skvaller, paranoia och mer eller mindre trovärdiga misstankar tar över ens inre. Johan Wopenka kallar i sin ”Stora mordboken” 1991 romanen för ”ett utropstecken i svensk kriminallitteratur” och jag håller med honom. Helt lätthittad är väl inte boken men värd lite letande. Notera f.ö. parentesen ovan – du förstår när du har läst boken …
Första och enda bokutgåva: 1932.

23: Stenängeln (La maison assassinée) av Pierre Magnan
I denna stämningsfyllda mustiga roman förekommer inte författarens återkommande problemlösande polis, Laviolette. I stället handlar det om ett ödesmättat kriminaldrama där det förflutna kastar långa skuggor in i bokens nutid. Miljö- och personskildringen kryper under skinnet på läsaren när man följer den ende överlevande efter en blodig massaker i hans sökande efter sanningen om det som hände och varför det hände. Citat från bokens baksidestext: ”Det är en bred fresk, målad av häxmästaren från Provence, över ett ohyggligt brott och dess fruktansvärda konsekvenser – robust och frodig, med skärande stråk av ljus idyll i det blodigt brutala.”
Första svenska bokutgåva: 1986; senaste tryckning: 1987.

24: Det krökta gångjärnet (The crooked hinge) av John Dickson Carr
Titanic sjönk 1912. Med på båten fanns två små pojkar. Båda räddades. Långt senare, på 1930-talet, står striden dem emellan över ett ståtligt gods på den engelska landsbygden. Men vem av dem är den rättmätige arvingen, den rätte John Farnleigh? Doktor Gideon Fell hamnar mitt i ett drama som har alla de ingredienser man kan förvänta sig av en Carr i högform. Vad är det för fasansfullt som lurar i mörkret? Hur kan en man få strupen avskuren inför ett vittne utan att någon verkar befinna sig i närheten av offret? För att inte tala om bokens dubbeltydiga titel (i original) – så bra! En klassisk Carr.
Första svenska bokutgåva: 1940; senaste tryckning: 2002.