Svenska Deckarakademins priser 2009

Pressmeddelande från Svenska Deckarakademin

Svenska Deckarakademin har idag, den 28 november, utsett årets bästa kriminalromaner, deckardebutant och fackbok.

Årets bästa svenska kriminalroman blev Tre sekunder av Anders Roslund & Börge Hellström (Piratförlaget) med motiveringen ”en explosiv tegelsten till roman som tar pulsen på samtiden”. Priset är från och med i år ett diplom tillsammans med ”Den Gyllene Kofoten” – som förstås är en förgylld kofot.

Ytterligare en gyllene kofot går till Andrew Taylor för hans roman Det blödande hjärtat (”Bleeding Heart Square”, Forum). Motiveringen är ”en kriminalroman om ondskans olika uttryck, fångade i en tidstrogen beskrivning av förkrigstidens England. Taylors översättare Jan Malmsjö fick, tillsammans med Ulla Danielsson, Deckarakademins pris för berömvärd översättargärning.

Deckarakademins debutpris gick till Olle Lönnaeus för Det som ska sonas (Damm) med motiveringen ”en skrämmande småstadsskildring med stänk av Piraten”.

Övriga priser:
Folkhemmets skuggbilder. En kulturanalytisk genrestudie av svensk kriminalfiktion i film och tv (Ekholm & Tegebjer) av Daniel Brodén fick pris som bästa faktabok för ”en unik och initierad kartläggning av svenska kriminalfilmer och TV-serier”.

ITV:s produktion Foyle’s War fick ett specialpris för ”en verkningsfull historielektion i kriminaldramats dräkt”.

Två Grand Masters utsågs:
Peter Lovesey och K. Arne Blom.

Övriga nominerade till bästa svenska kriminalroman var:
Ingrid Hedström: Flickorna i Villette (Alfabeta)
Tove Klackenberg: Dömd på förhand (Alfabeta)
Håkan Nesser: Maskarna på Carmine Street (Albert Bonniers förlag)
Veronica von Schenck: Kretsen (Ordfront)

Övriga nominerade till bästa till svenska översatta kriminalroman var:
Gianrico Carofiglio: På sannolika skäl (”Testimone inconsapevole”, översättning: Ulla Trenter, Schibsted, numera Telegram Bokförlag)
Guillermo Martínez: Lucianas långsamma död (”La muerte lenta de Luciana B”, översättning: Manni Kössler, Bonniers)
Deon Meyer: Jägarens hjärta (”Heart of the Hunter”, översättning: Jesper Högström, Weyler)
Denise Mina: I midnattens stillhet (”Still midnight”, översättning: Boel Unnerstad, Minotaur)

Svenska Deckarakademins nomineringar 2009

PRESSMEDDELANDE FRÅN SVENSKA DECKARAKADEMIN

Årets bästa kriminalromaner

Svenska Deckarakademin har nu utsett de böcker som tävlar om titlarna årets ”bästa till svenska översatta kriminalroman” – the Martin Beck Award – och årets ”bästa svenska kriminalroman”.

Nominerade till årets bästa svenska kriminalroman är:
Ingrid Hedström: Flickorna i Villette (Alfabeta)
Tove Klackenberg: Dömd på förhand (Alfabeta)
Håkan Nesser: Maskarna på Carmine Street (Albert Bonniers förlag)
Anders Roslund & Börge Hellström: Tre sekunder (Piratförlaget)
Veronica von Schenck: Kretsen (Ordfront)

Håkan Nesser har vunnit titeln hela tre gånger förut med En helt annan historia (2007), Kvinna med födelsemärke (1996) och Borkmanns punkt (1994). Har var dessutom nominerad 1995, 1997, 1998, 1999, 2000 och 2001. Även Roslund och Hellström är veteraner i sammanhanget med nomineringar 2005, 2006 och 2007. Ingrid Hedström vann debutpriset 2008, Tove Klackenberg 2002 och Håkan Nesser 1993. Klackenberg var dessutom nominerad till årets bästa svenska kriminalroman 2004. Veronica von Schenk debuterade förra året med Änglalik.

De nominerade till ”bästa till svenska översatta kriminalroman” är:
Gianrico Carofiglio: På sannolika skäl (”Testimone inconsapevole”, översättning: Ulla Trenter, Schibsted, numera Telegram)
Guillermo Martínez: Lucianas långsamma död (”La muerte lenta de Luciana B”, översättning: Manni Kössler, Bonniers)
Deon Meyer: Jägarens hjärta (”Heart of the Hunter”, översättning: Jesper Högström, Weyler)
Denise Mina: I midnattens stillhet (”Still midnight”, översättning: Boel Unnerstad, Minotaur)
Andrew Taylor: Det blödande hjärtat (”Bleeding Heart Square”, översättning: Jan Malmsjö, Forum)

Nykomlingar i sammanhanget är Carofigio och Martinez, medan Mina, Taylor och Mayer varit nominerade tidigare; Andrew Taylor tre år i rad (2002-2004) för sin Rothtrilogi De fyra yttersta tingen (”The four last things ”), Främlingars dom (”The judgement of strangers”) och De dödas mässa (”The office of the dead ”). Denise Minas Blodsarv (”The field of blood”) var nominerad 2006 och Deon Meyers Död i gryningen (”Dead at Daybreak”) förra året.

Årets bästa kriminalromaner utses vid Svenska Deckarakademins höstmöte i Eskilstuna lördagen den 28 november. Då utses även eventuell debutpristagare.

Deckarnytt

av Johan Wopenka © 2009

DECKARKATALOGEN

En av de saker som bekymrat många i samband med deckartidskriften Jurys nedläggning är ”Deckarkatalogen”. Jurys gamla redaktion fortsätter dock med den, och den kommer att publiceras på Svenska Deckarakademins hemsida. Årets katalog är planerad att läggas ut i månadsskiftet november-december. Katalogen kommer i princip att ha samma utformning som i Jury, med undantag för att den endast listar nyutgåvor i urval: sådant som har speciellt intresse, som nya upplagor av klassiker eller andra äldre verk, reviderade nyutgåvor etc.
Redaktionen är givetvis oerhört tacksamma för alla tips, inte minst då det gäller utgåvor från pod-förlag och andra småförlag, som det är svårt att ha koll på. Bara maila bjw-forlaget@comhem.se

ÅRETS SVENSKA DECKARE

Några fakta vad det gäller utgivningen av svensk kriminallitteratur i år kan redan nu avslöjas. Det publiceras cirka 90 nya titlar, och av dessa kommer runt 35 (alltså mer än en tredjedel) från pod-förlag, egenförlag, hobbyförlag och andra förlag med starkt begränsat utgivning. Av de 90 titlarna kommer inte mindre än 40 från genredebutanter. Uppgifter om att intresset för kriminallitteratur är på väg att minska i Sverige förfaller alltså felaktig, åtminstone vad utgivningen beträffar. Lägg till ett par finlandssvenska böcker samt hittills cirka 115 översatta deckare… så handlar det om fler än 200 nya deckartitlar i år! I månadsskiftet oktober-november kommer Svenska Deckarakademin att nominera böcker till sina ”stora priser” (bästa svenska och bästa till svenska översatta deckare i år). Uppgifter kommer att läggas ut på Svenska Deckarakademins hemsida.

SORGLIGT – OCH GLÄDJANDE

Om 200 titlar låter mycket finns det ändå vissa sorgliga svagheter. En är att novellsamlingarna lyser med sin frånvaro: vad det gäller det svenskproducerade sådana finns bara en annonserad ny juldeckarantologi från Semic. En annan är bristen på facklitteratur om deckare – det kommer av allt att döma endast tre titlar. Två är BTJ Förlags 13 svenska deckardamer, samt Lars Strands ”Dr W & Mr H” om Sherlock Holmes. Den tredje är en positiv överraskning: Laura Thompsons Agatha Christie – An English Mystery kommer på svenska i översättning av Ulla Trenter som Agatha Christie – ett engelskt mysterium. Det är Sandelins förlag, som nyligen döptes om till Deckarförlaget Pussel, som publicerar boken i höst – provexemplar fanns tillgängliga på bokmässan i september. Pussel har också kommit med ett par översättningar av engelska deckare, och i planerna finns nyutgåvor av Stieg Trenters romaner. Först ut är Farlig fåfänga, som också den presenterades i form av provtryck på bokmässan.

FLER PRISER TILL LARSSON

Den 15–18 augusti arrangerades årets Bouchercon i Indianapolis i USA, och man delade där också ut sina Tony Awards. Stieg Larsson kunde i sin himmel glädja sig åt att The Girl with the Dragon Tattoo fick pris som bästa debutdeckare. Dessutom fick Peter Mendelsund pris för bästa omslag för The Girl with the Dragon Tattoo. Tony-priset för bästa roman gick till The Brass Verdict av Michael Connelly. Och som bästa referensbok belönades (kanske inte helt oväntat) Anthony Boucher: A Biobibliography av Jeffrey Marks. Men det räcker inte med detta. The Mystery Readers International har delat ut sina Macavity-priser, och även här gick debutpriset till Larsson och The Girl with the Dragon Tattoo. Lite mer märkligt är ett tredje pris, nämligen Barry-priset, som delas ut av Mystery News och Deadly Pleasures. Där fick nämligen The Girl with the Dragon Tattoo pris som ”Best British Novel”, hur nu det gick till. Och som bästa roman belönades minsann The Draining Lake av Arnaldur Indridason.

IN MEMORIAM

Det verkar inte klokt, men hur man än letar i Libris kan man inte hitta en översättning av någon av Stuart M(elvin) Kaminskys böcker. Blir det någon framöver är det för sent för honom att glädja sig åt den: Kaminsky (f. 1934) avled den 9 oktober. Han smittades med hepatit B då han tjänstgjorde i de amerikanska sjukvårdstrupperna i Frankrike på 1950-talet. I mars i år blev det äntligen klart att han skulle genomgå en levertransplantation i St. Louis – men bara några dagar innan den skulle ske drabbades han av den stroke som i oktober tog hans liv. Kaminsky var en av de stora i amerikansk kriminallitteratur. Han var utnämnd till Grand Master av MWA, och han fick 1989 en Edgar för 1988 bästa roman, A Cold Red Sunrise. Han fick ta emot flera priser och hedersutmärkelse under årens lopp, inte bara för sina kriminalhistorier, utan också för bl.a. essäer och biografier om välkända filmnamn som Clint Eastwood, John Houston, Don Siegel, Gary Cooper – samt Ingmar Bergman. Och Sara Paretsky dedicerade sin första Warshawski-roman till honom … Kaminsky debuterade med Bullet for a Star (1977), den första i en 24 titlar lång lovordad romansvit om Toby Peters, som är verksam som privatdetektiv i 1940-talets Hollywood. Senare introducerade Kaminsky flera andra ”seriefigurer”, däribland den sovjetiske polismannen Rostnikov, som gjorde entré i Rostnikov’s Corpse (1981; även som Death of a Dissident 1981), och som är huvudperson i ovan nämnda A Cold Red Sunrise. Så sent som i år kom Bright Futures, den sjätte romanen i en serie om Lew Fonesca.

LYFT PÅ DEERSTALKERN

Slutligen skall nämnas en av det sena 1900-talets främsta nordiska deckarskapare: Gunnar Staalesen från norska Bergen. Den 15 oktober firade han jubileum som författare: det är nämligen precis 40 år sedan han romandebuterade med Uskyldstider. Den är dock ingen kriminalhistoria, i deckarbranschen gjorde han romanentré först 1975 med Rygg i rand, to i spann, den första delen i en trilogi om polismännen Henrik Abel ”Dumbo” Olsen och Kristian ”Maskefjes” Jensen. Två år senare kom Bukken till havresekken som introducerade Varg Veum … and the rest is history, som man säger.

Deckarnytt

av Johan Wopenka © 2009

BOKMÄSSAN I GÖTEBORG

Jury har ju dragit sig tillbaks från den bokmässescenen, men vissa Jury-arrangemang hänger kvar i annan regi. Dagen det gäller är givetvis mässlördagen (26 september), som i traditionell widerbergsk ordning är ”Deckarens dag” på mässan. På den sedvanliga scenen kommer då Karl G & Lilian Fredriksson samt Barbara Kapek att hålla sina ”Korsförhör” med nya och gamla, svenska och utländska, kända och okända kriminalförfattare. Förhören inleds kl. 09.45, och tar slut kl. 17.00. Mellan kl. 12.00 och 13.00 är det prisutdelning. Då delas ”Spårhunden” – ett Jury-pris som tagits över av Svenska Deckarakademin – ut till årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Prisutdelningen tar cirka halva tiden, resten ägnas i sedvanlig god(!) ordning åt Temmelkalaset. Kom gärna och ät en temla. Direkt efter dagens sista ”Korsförhör” presenterar Karl G., Lilian och jag årets deckare på svenska i ett miniseminarium som finurligt nog heter ”Årets deckare på svenska”.

NYA CHRISTIENOVELLER

När Agatha Christies dotter Rosalind Hicks avled 2004 gick man för första gången genom allt material som samlats i familjehemmet Greenway, och gjorde flera märkliga upptäckter (se bl.a. artiklar i Jury). Bland dem fanns 73 handskrivna anteckningsböcker plus en del lösa anteckningar av Dame Agatha själv. Forskaren John Curran har gått genom dessa, och publicerat resultatet i nya (kommer nu i september) ”Agatha Christie’s Secret Notebooks. Fifty Years of Mystery in the Making” (HarperCollins). Här finns mycket av intresse – inte minst två hittills opublicerade Poirot-noveller! Titlarna är ”The Mystery of the Dog’s Ball” och ”The Capture of Cerberus” – varvid Christie-kännaren genast påpekar att den sistnämnda visst har publicerats, i novellsamlingen ”The Labours of Hercules” 1947 (på sv: ”Herkules’ storverk” 1949). Korrekt, men detta är en helt annan novell, skriven i slutet av 1930-talet, och enligt tidningen Daily Mail troligen refuserad eftersom en av de medverkande är diktatorn August Hertzlein, som har mer än initialerna gemensamma med en viss Adolf Hitler. Christie har alltså skrivit en politiskt färgad novell – och dessutom blir Poirot, för att citera Daily Mail, ”stirred into excitement by feminine beauty”. Novellen publicerades nyligen av Daily Mail tillsammans med en artikel om fyndet, och ligger ute på nätet:
http://www.dailymail.co.uk/news/article-1208212/Unseen-60-years-Mail-proudly-present-Agatha-Christies-lost-masterpiece-The-Capture-Cerberus.html

NY SVENSK BOK OM DR W & MR H

Något nytt av Christie kan vi inte glädja oss över i Sverige, däremot över en ny bok om våra goda vänner från Baker Street. Det är den förre Jury- och Dast-medarbetaren Lars Strand som kommit med sin tredje essäsamling i ämnet, ”Dr W & Mr H” (MBF Bokförlag). Precis som de två tidigare är det en mycket underhållande, lärorik och faktaspäckad volym som har stort läsvärde inte bara för sherlockianer/holmesianer, även om den givetvis i första hand är riktad åt dessa. Rekommenderas!

IN MEMORIAM

Två av kriminallitteraturens verkliga veteraner har avlidit i sommar. Celia Goller, född 1914 som Celia Fremlin, avled på ett vårdhem i England den 16 juni. Under sitt flicknamn skrev hon en svit psykologiska thrillers som har mycket gott rykte. Hennes debutroman ”The Hours Before Dawn” (1958; ”Timmarna före gryningen” 1962) fick en Edgar som årets bästa. På svenska finns även ”Seven Lean Years” (1961; även som ”Wait for the Wedding” 1961; ”Sju magra år” 1963), ”The Trouble-Makers” (1963; ”Det oundvikliga” 1963), ”The Jealous One” (1965; ”Svartsjuk” 1965, ”Prisoner’s Base” (1967; ”I väntan på mord” 1968) och ”Possession” (1969; ”Äga och ägas” 1970). De flesta av Fremlins thrillers utspelar sig i vardagliga miljöer, och innehåller förvånansvärt lite våld – bara några av dem inkluderar mord. Ändå räknas hon till en av de riktigt stora vad det gäller att skapa ruggig spänning och hotfulla stämningar av osäkerhet och skräck.

Bara en dag senare, den 17 juni, avled den engelsk-amerikanska författaren Jane Aiken Hodge (f. 1917). Hon skrev en lång rad historiska romanser, men även runt ett dussin kriminalhistorier, många av dem med handlingen förlagd till 1800-talet. Tre av hennes deckare finns på svenska, samliga med markanta romansinslag också de: ”Maulever Hall” (1964; ”Vem var Marianne” 1966), ”Watch the Wall, My Darling” (1966; ”Kusinerna” 1977) och ”Marry in Haste” (1970; ”Bortom all min längtan” 1979). Hon var syster till den välkände thriller- och barnboksförfattaren Joan (Delano) Aiken (1924–2004).

FLER FÖRSVINNANDEN

Ytterligare en deckartidskrift försvinner: amerikanska ”Mystery News” kommer med sitt sista nummer i höst. Tidskriften startade 1982, och har fått mycket beröm: den prisbelöntes som bästa fanzine vid Bouchercon 2001, och var nominerad till samma pris också 2004, 2006 och 2007. Dessutom har ännu en internationellt känd och prisbelönt deckarbokhandel slagit igen portarna: Kate’s Mystery Books i Cambridge i Massachusetts stängde den 1 augusti efter 26 år. Givetvis är det paradoxalt att så många deckartidskrifter och -butiker tvingas lägga ner just när kriminallitteraturen är mer populär än på länge. Den rådande lågkonjunkturen spelar självklart in, men den stora anledningen är internet. Gamla läsare och köpare försvinner av åldersskäl, och de nya, unga läsarna köper och söker information om deckare på nätet. Fullt naturligt – men visst kommer de tryckta tidskrifterna och de välsorterade bokbutikerna att saknas …

VARGAS TOG DET

I mitt förra nyhetsbrev berättade jag att sex böcker var nominerade till CWA:s international Dagger-award: tre svenska, en norsk, en isländsk och en fransk. Och så gick priset till … Frankrike. Visst, Fred Vargas är en utmärkt författare, och ”The Chalk Circle Man” säkerligen en utmärkt bok, men lite snopet är det ändå i nordiska ögon. Vi i Sverige kan dock trösta oss med att Johan Theorins ”Echoes from the Dead” fick en ”Highly Commended”-stämpel, vilket innebär att den särskilt rekommenderas.

BURMA – ÄNTLIGEN

Att plantera om hårdkokt amerikansk ”private eye”-tradition i europeisk deckarmylla är svårt – de flesta försöken blir mest halvdana. Men undantag finns, inte minst norrmannen Gunnar Staalesen och fransmannen Léo Malet. Märkligt nog har ingen av den sistnämndes romaner om Nestor Burma översatts till svenska, men nu är det så dags: förlaget Ersatz (som gjort en fint arbete med att lansera Friedrich Glausers böcker om Wachtmeister Studer här i landet) har meddelat att man kommer med en översättning av den första Burma-romanen, ”120, rue de la Gare”. Det tackar vi speciellt för. Nu invänder möjligen vän av ordning att just den romanen kom på svenska med titeln ”Dödens adress” (Meduza, 1989). Helt korrekt, men det var i form av en tecknad serie, en utmärkt utgåva med teckningar av självaste Jacques Tardi. Men med all respekt för den så är ändå en översättning av Malets originaltext att föredra — åtminstone i mina ögon …

Deckarnytt

av Johan Wopenka © 2009

FILMISK FAKTABOK

Den allra, allra sista lilla textsnutten som skrevs för tidskriften Jury berättade att en avhandling om svenska kriminalfilmer skulle publiceras: ”Folkhemmets skuggbilder. En kulturanalytisk genrestudie av svensk kriminalfiktion i film och tv” (Ekholm & Tegebjer) av Daniel Brodén. Film och tv är nu inte min starka sida, men när jag fick låna boken började jag bläddra i den. Och sedan läsa. Och sedan läste jag den rakt igenom. Lättsmält är det inte, men välskrivet och intressant och med mycket som kan intressera inte bara tittare utan även läsare. Jag tänker inte skriva någon regelrätt recension av den (jag är för illa bevandrad vad det gäller film och tv), men ta er gärna an den! Och gillar ni såväl att läsa som titta på deckare är den given …

EN AV DEM SKALL FÅ GLASNYCKELN

Skandinaviska Kriminalsällskapet (SKS) har nu nominerat fem böcker, en från varje nordiskt land, till sitt prestigefyllda pris Glasnyckeln för 2008. Priset ges till årets bästa nordiska kriminalroman, och röstas fram av en nordisk jury. De fem böckerna är:

Från Danmark: ”Drengen i kufferten” av Lene Kaaberbøl & Agnete Friis.
Från Finland: ”Jäätyneitä ruusuja” av Marko Kilpi. I en norsk översättning har den fått titeln ”Frosne roser”.
Från Island: ”Hardskafi” av Arnaldur Indridason. I en norsk översättning har den fått titeln ”Fjellet”.
Från Norge: ”Drømmenes land” av Vidar Sundstøl.
Från Sverige: ”Nattfåk” av Johan Theorin.

Det är fem mycket läsvärda historier, som skiljer sig starkt från varandra – det är fem olika typer av kriminallitteratur. Ska jag nämna någon extra är det Sundstøls roman, tack vare den annorlunda miljön. Den utspelas i norskbygder i Minnesota, och handlar mycket om norskättlingarnas syn på sig själva och ”det gamla landet”. Liksom i Theorins bok (som fick Svenska Deckarakademins pris som förra årets bästa svenska deckare) finns gamla folksagor och ”bygdelegender” inbakade i handlingen.

NYTT OCH MISSAT

Efter en svag inledning på året har det under april blivit hygglig fart på utgivningen av nya svenska deckare. En del debutanter blandas med välkända namn som Tove Klackenberg och duon Roslund & Hellström. Bland nyheterna hittar vi författaren David Ericsson och hans ”Svart marmor”. Ericsson har skrivit böcker tidigare, men jag trodde detta var hans genredebut, och en kriminalroman är det förvisso. Vissa inslag i boken gjorde dock att jag började leta på nätet, och si: författarens båda tidigare romaner ”Redlight” 2001 och ”Taxfree” 2004 har samma huvudpersoner som ”Svart marmor”, och båda kallas i olika internet-källor för ”thrillers”.

DANSKA DECKARE

I Danmark har den beläste Anton Koch-Nielsen kommit med sin ”Dansk Krimi-Almanak 2008”, utgiven av Sherlock Holmes Museet. I denna får vi veta att dansk kriminallitteratur haft en ”boom” under det aktuella året: Koch-Nielsen listar inte mindre än 65 nya titlar! Ett halvdussin av dem förefaller visserligen vara i genrens periferi, å andra sidan är det som bekant svårt att hitta allt som ges ut av egenförlag och andra småförlag. Och det är mycket även i Danmark – inte mindre än 40 procent av utgivningen av nya danska deckare kom 2008 från det hållet, säger Koch-Nielsen. Också i Danmark är kriminallitteraturen rikt representerad på bestsellerlistorna, men här är det översatta verk som dominerar, inte de danskproducerade. Omkring 150 översatta deckare publicerades i Danmark förra året, en liten ökning jämfört med tidigare.

Bland årets mest läsvärda danskar nämner Koch-Nielsen bl.a. genredebutanter som Lene Kaaberbøl & Agnete Friis (”Drengen i kufferten”), Sissel Jo Gazan (”Dinosaurens fjer”), Steffen Jacobsen (”Passageren”), Inger Gammelgaard Madsen (”Dukkebarnet”) och Sten Rousseau (”Den secrete jomfru”). Från veteranernas hylla rekommenderar han Elsebeth Egholm (”Liv og legeme”), Ole Frøslev (”Profeten”), Steen Harvig (”Foran mørket”), Flemming Jarlskov (”Dommeren”), Martin Jensen (”Mand af ære”), George Ursin (”Chenleins dobbeltgænger”) och Inger Wolf (”Frost og aske”).

”Dansk Krimi-Almanak 2008” kan beställas från Sherlock Holmes Museet, e-post: sherlock@museum.dk eller via hemsidan www.sherlockiana.dk.

FINARE BLIR DET INTE

Crime Writers’ Association (CWA) delar den 6 maj ut sitt finaste pris, the Cartier Diamond Dagger för 2009, till Andrew Taylor med motiveringen ”for sustained excellence in crime writing”. Och redan nu (30 april) ger Mystery Writers of America var sin Grand Master Award till James Lee Burke och Sue Grafton.

KUNG STIEG II

Stieg Larsson fortsätter skörda internationella framgångar, nu även i USA och England. I England har hans ”The Girl with the Dragon Tattoo” vunnit Books Directs pris som ”crime thriller of the year” 2008. Priset delades ut i samband med Galaxy British Books Awards den 3 april. I USA har samma bok blivit nominerad till The Strands Critics’ Award i kategorin ”årets debutroman”. Vinnaren avslöjas i New York den 8 juli.

I övrigt är det intressant att notera hur man i andra länder koncentrerar intresset kring Salander – den gode Blomkvist nämns mest i förbigående. Det märks också på de amerikanska/engelska boktitlarna: ”Män som hatar kvinnor” heter alltså ”The Girl with the Dragon Tattoo”, ”Flickan som lekte med elden” heter ”The Girl Who Played with Fire” och ”Luftslottet som sprängdes” heter ”The Girl Who Kicked the Hornet’s Nest”.

MURDER TWO

Den förträffliga deckarbutiken Murder One i London har lagts ner. Men postorderavdelningen fortsätter, och nyligen kom den första katalogen från ”nya” Murder One. Den är lika fyllig som de tidigare, och bland de lite mer intressanta sakerna kan nämnas:

”Final Bet” av Abdelilah Hamdouchi. Utspelas i Marocko, och är enligt Murder One den första arabiska deckare som översatts till engelska.

”Angel with Two Faces” av Nicola Upson. Utspelas i Cornwall, och har självaste Josephine Tey som problemlösare. Upson är expert på just Tey, och har tidigare skrivit en annan deckare, ”An Expert in Murder” (2008) med den klassiska kriminalförfattaren som huvudperson.

I Jury nr 2/2006 presenterade K. Arne Blom de mycket annorlunda polishistorierna i Nicholas Rheas ”Constable”-serie, om en bypolis i Yorkshire. Många av dem var då svåra att hitta, men nu kommer nyutgåvorna tätt. Flera har varit med i tidigare kataloger från Murder One, och har listas inte mindre än sex stycken. Underhållande och läsvärda, men inte deckare i egentlig mening.

”The Dakota Cipher” av William Dietrich. Också i USA och England verkar det som om kriminalromaner som inkluderar eller bygger på gamla folksagor och legender håller på att bli populära. Det har kommit flera sådana – denna är bara ett exempel, och jag har inte läst den, men den är värd att nämna tack vare en av huvudpersonerna: en norrman med det osannolikt underbara namnet Magnus Bloodhammer …

S. Fowler Wright (1874–1965) var mest känd som sf-författare, men skrev under 1930- och 40-talen även cirka två dussin deckare, de flesta publicerade under pseud. Sydney Fowler. De räknas inte direkt till genrens större verk, för att uttrycka det vänligt, men ett förlag i USA, Borgo Press, har nu släppt inte mindre än ett dussin av dem i nya upplagor.

Murder One kan nås på e-post: murderone.mo@virgin.net Hemsidan är: www.murderone.co.uk.

NY LEDAMOT I SVENSKA DECKARAKADEMIN

Svenska Deckarakademin valde vid sitt årsmöte i Eskilstuna 25 april in författaren Aino Trosell som ny ledamot.

Svenska Deckarakademins priser 2008

Ur pressmeddelande från Svenska Deckarakademin:

Svenska Deckarakademin har idag, den 29 november 2008, utsett årets bästa kriminalromaner, årets bästa svenska deckardebutant och fackbok samt delat ut tre utmärkelser.

Årets bästa svenska kriminalroman blev ”Nattfåk” av Johan Theorin (Wahlström & Widstrand) med motiveringen ”En folkloristisk kriminalberättelse med handlingen väl förankrad i dramatisk miljö”.

Årets bästa till svenska översatta kriminalroman blev ”Mordbyn” av Andrea Maria Schenkel i översättning av Christine Bredenkamp (Ersatz) med motiveringen ”En själamässa, som med kuslig precision avslöjar de demoner som kan dölja sig under vardagens yta“.

Ett debutpris gick till Ingrid Hedström för Lärarinnan i Villette (Alfabeta) med motiveringen ”En välkonstruerad roman där lekfullhet bryter mot den mörka grundtonen”.

Bästa faktabok till Karl G. och Lilian Fredriksson för ”Nåd och straff. Religiösa motiv i deckare och thrillers” (BTJ Förlag) med motiveringen ”En oumbärlig och innehållsrik orientering som saknar sin like internationellt”.

Tre Grand Master-utmärkelser gavs till:
*Len Deighton ”som förnyat spionthrillern i en fruktbar kombination av bred politisk kunskap och respektfull trohet mot den hårdkokta traditionen.”
*Jan-Olof Ekholm ”som med sina charmfulla romaner om antihjälten Göran Sandahl skapat en egen originell nisch i den svenska deckarlitteraturen.”
*Donald Westlake ”som i en härlig mix av farsartade upptåg och spännande händelseförlopp har förlänat den amerikanska deckargenren en speciell touch.”

”Vem minns deckarna?”

Dags att banka lite på Svenska Deckarakademin igen. I senaste Svensk Bokhandel (19/08) finns en notis där redaktör Nils Svensson frågar sig vem som minns de deckare som Svenska Deckarakademin prisat under åren. Vad som slår honom är ”hur kort bäst-före-datum deckare har”, underförstått just de deckare som deckarakademin uppmärksammat. Han antar att det ”förmodligen bara [är] Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, bästa kriminalroman 1993, som fortfarande då och då gör sig påmind på kultursidorna.”

Är detta alltså kriteriet för en deckares bäst-före-datum? Att den gör sig påmind på (de svenska) kultursidorna? Eller att den inte gör det?

Några exempel på av deckarakademin prisade romaner under åren:
1972. Schakalen av Frederick Forsyth
1974. Brottslig avsikt av Francis Iles
1982. Samhällsbärarna av Leif G. W. Persson
1986. En perfekt spion av John le Carré
1988. Misstänkt av Scott Turow
1991. Mördare utan ansikte av Henning Mankell
1993. Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
1996. Snö faller på cederträden av David Guterson
1997. Dans med en ängel av Åke Edwardson
1999. Den fjärde sanningen av Iain Pears
2004. Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith

Har ovanstående titlar inte lämnat några avtryck? Är de bortglömda? Läses de inte?

Skulle man göra en lista med minnesvärda titlar bland nomineringarna också finner vi där böcker som Alias Grace av Margaret Atwood, Den osynlige av Patricia Cornwell, Popcorn av Ben Elton, Fröken Smillas känsla för snö av Peter Høeg, Solstorm av Åsa Larsson, Sprängaren av Liza Marklund, En jävla helg av Helen Zahavi m.fl.

Har ovanstående titlar inte lämnat några avtryck? Är de bortglömda? Läses de inte?

Nils Svensson har väl skrivit notisen utifrån sin egen beläsenhet. Och han verkar bara ”då och då” ha funnit en av ovanstående titlar på våra små svenska kultursidor.

Därför är alltså dessa romaners bäst-före-datum passerade.

Tillägg 081121: Nils Svensson är Svensk Bokhandels ”reporter i Helsingfors”. Kanske tillhör han också den ironiska generationen. Det skulle måhända förklara notisens brist på verklighetsförankring.

Svenska Deckarakademins nomineringar 2008

Bästa svenska kriminalroman:

”Elva” av Arne Dahl. Albert Bonniers förlag
”Varför dog Monica P?” av Elisabeth Gilek. Wahlström & Widstrand
”Till dess din vrede upphör” av Åsa Larsson. Albert Bonniers förlag
”Nattfåk” av Johan Theorin. Wahlström & Widstrand
”Blot” av Håkan Östlundh. Ordfront

Bästa till svenska översatta kriminalroman – The Martin Beck Award:

”Spökskrivaren” av Robert Harris. Forum. Övers: Anders Bellis
”En eftersökt man” av John le Carré. Albert Bonniers förlag. Övers: Ola Klingberg
”Död i gryningen” av Deon Meyer. Weyler. Övers: Jesper Högström
”Mordbyn” av Andrea Maria Schenkel. Ersatz. Övers: Christine Bredenkamp
”Mörk kust” av Peter Temple. Kabusa böcker. Övers: Boel Unnerstad

Vinnarna utses vid akademins höstmöte i Eskilstuna 29-30 november 2008.

”Att ge det parodiskt dåliga hög status”

I Göteborgs-Posten reagerar nu Per Planhammar och ger sig in i debatten om dåliga svenska deckare. Han skriver, bl.a. med anledning av Johan Wopenkas inlägg på Svensk Bokhandels hemsida:

”Delvis instämmer han [Wopenka] i kritiken, men kan inte avhålla sig från att också gå i svaromål. Kanske inte så konstigt, eftersom han, liksom för övrigt Peterson, är ledamot av Svenska Deckarakademien [sic] och därigenom något skyldig till att ge det parodiskt dåliga hög status; läs tidskriften Jury och ni kommer förstå.”

Vad Planhammar tydligen menar är alltså att Svenska Deckarakademin och Jury värnar om det ”parodiskt dåliga” genom att ge det ”hög status”.

Det vore intressant att se Planhammar utveckla detta påstående i en längre text, eller varför inte som inbjuden talare på något av Deckarakademins kommande möten, och inte som nu genom att på några få rader ställa sina egna i GP redovisade erfarenheter – ”I de sammanställningar jag gjort av romaner och novellsamlingar publicerade under det senaste decenniet, sammanlagt hundratals verk, har tvärtom den höga nivån varit påfallande.” – mot Wopenkas uttalande i Svensk Bokhandel: ”Men på grundval av det som jag har läst vill jag hävda att kriminallitteraturen ger en förhållandevis god bild av språkstandarden i modern svensk skönlitteratur. Undantag finns men generellt sett är inte deckarna sämre skrivna än annan skönlitteratur.”

Liksom det finns illa skriven och/eller genomtänkt skönlitteratur finns det också illa skrivna och/eller genomtänkta debattartiklar. Gudskelov för bägge.

En deckarakademiledamots personliga åsikter

I den lilla deckardebatt som nu pågår tycker jag mig skönja också andra frågeställningar, aktualiserade av Bengt Erikssons inlägg i Kvällsposten: Var går gränsen mellan en ledamots av Svenska Deckarakademin personliga åsikter och akademins åsikter som grupp/institution? Ska en enskild ledamots uttalande i ”deckar”-frågor anses vara ett uttalande från Svenska Deckarakademin som helhet?

Personligen menar jag att en text som skrivs under av en enskild person därmed blir den enskilde personens ansvar, inte de eventuella gruppers, institutioners, föreningars eller organisationers personen är med i. Marie Peterson, ledamot av Svenska Deckarakademin, skrev i Svensk Bokhandel 15/08 att hon tyckte årets svenska deckarutgivning är kass. Det gjorde hon inte som representant för akademin, hon gjorde det som ett resultat av att hon, tack vare sitt arbete i akademin, läst majoriteten av de svenska deckare som kommit ut i år, därefter bildat sig en personlig uppfattning om dem, och nu ifrågasatt utgivningen av dem.

Frågorna är alltså två och går till viss del i varandra:
1) Var går gränsen mellan en ledamots av Svenska Deckarakademin personliga åsikter och akademins åsikter som grupp/institution?
2) Ska en enskild ledamots uttalande i ”deckar”-frågor anses vara ett uttalande från Svenska Deckarakademin som helhet?