Deckarnytt

av Johan Wopenka © 2009

IN MEMORIAM

Bibliotekarien, deckarförfattaren och mångårige Juryrecensenten Thomas Brylla (f. 1944) avled efter en tids sjukdom i hemstaden Uppsala natten till den 22 november. Han skrev sammanlagt sex kriminalromaner, fem av dem med advokaten Peter Bromander som centralfugur: den första var Befriande mord (1997). Han skrev även ett par korta LL-deckare samt flera ungdomsdeckare. Charmfull och läsvärd är även faktaboken Mord i den eviga ungdomens stad: om kriminalromaner i Uppsalamiljö (2006).

Ett av thriller-världens stora namn har lämnat oss för gott: den 21 oktober avled Lionel Davidson (f. 1922) av lungcancer i sitt hem i London. På sin meritlista hade han bl.a. tre Gold Daggers och en Cartier Diamond Dagger, utdelade av Crime Writers Association. Han debuterade med The Night of Wenceslas (1960; på sv: Nätter i Prag 1960), och flera av hans böcker har översatts till svenska, bl.a. The Rose of Tibet (1962; på sv: Rosen från Tibet 1964), The Sun Chemist (1976; på sv: Solkemisten 1978) och The Chelsea Murders (1978; även som Murder Games 1978; på sv: Morden i Chelsea 1980). Han skrev även barn- och ungdomsböcker under såväl eget namn som pseudonymen David Line: på svenska finns Under Plum Lake (1980; på sv: Under Plommonsjön 1982), utgiven i hans eget namn.

En annan välkänd engelsk författare som lämnat sin skrivmaskin för gott i mogen ålder är James Pattinson (f. 1915). Han avled den 18 oktober i sitt hem i England efter en tids sjukdom. Pattinson skrev fler än hundra romaner, främst thrillers och sjöäventyr, men även bl.a. science fiction. Han debuterade med Soldier, Sail North (1954), och fick sitt genombrott med sin tredje roman, Last in Convoy (1958). Hans sista verk, The Unknown, kom så sent som förra året. Sju av hans romaner finns översatta till svenska, däribland Away with Murder (1972; på sv: Uppdrag i Amsterdam 1973), Blind Date (1978; på sv: Genom järnridån 1981) och Red Exit (1979; på sv: Välkommen att dö 1980).

SMÅ BROTT

Deckarantologier kommer sällan på svenska, varför det är värt att nämna att Semic kommit med en ny sådan i sin ”Jul-serie” – Mord under julgranen. Redaktörer är Andreas Nyberg & Johanna Strömqvist, som ställt samma noveller av Åke Edwardson, Inger Frimansson, Håkan Nesser, Katarina Mazetti, Arne Dahl, John Ajvide Lindqvist, Johanna Nilsson, Torbjörn Flygt, Maria Ernestam och Henning Mankell. Novellerna av Nesser, Lindqvist och Mankell har tidigare varit publicerade, de övriga är såvitt jag kan finna nyskrivna.

FLER SMÅ BROTT

Och så kom den då, den sista novellsamlingen av Michael Gilbert. The Murder of Diane Devon and Other Mysteries (Robert Hale) innehåller de sista nio fristående novellerna av Gilbert, plus två hittills opublicerade noveller, två deckargåtor, två pjäsmanus (båda med Calder & Behrens) samt en ”kriminell” dikt. Lysande läsning, givetvis.

SPÖKLIKT BROTTSLIGT

Gränsen mellan skräck- och kriminallitteratur har alltid varit svår att dra, och under de senaste åren har flera svenska deckarförfattare bl.a. låtit mordoffren själva komma till tals i sina böcker – efter respektive mord: se t.ex. Elisabeth Gilek, Mons Kallentoft och Åsa Larsson. Andra har använt skrock och folktro i böckerna (t.ex. Johan Theorin), medan Andreas Roman och Åsa Schwarz friskt har blandat inslag från båda genrerna. Någon har sagt att det här skulle vara något särskilt för just svensk kriminallitteratur, men granskar man vad som publiceras på engelska finner man snabbt att påståendet är fel. Några exempel: Amerikanskan Shirley Damsgaard har skrivit flera böcker, bl.a. Witch Hunt, The Trouble with Witches och Witch Way to Murder, om småstadsbibliotekarien Ophelia Jensen, som motvilligt tvingas erkänna att hon har magiska krafter – hon är en häxa, helt enkelt. Det är också hennes mormor Abby, som hjälper Ophelia då denna med hjälp av magi löser mordgåtor. Damsgaards landsmaninna Carolyn Hart har hittills skrivit två böcker, Ghost at Work och Merry, Merry Ghost, om Bailey Ruth Raeborn, ”member of Heaven’s Department of Good Intentions”. Den avlidna Bailey Ruth tvingas att då och då återvända till jorden i form av ett spöke för att lösa knepiga mordfall. Charles Unwin är däremot en helt vanlig liten man, kontorist och arkivarie på en detektivbyrå. När hela den övriga två man starka personalen spårlöst försvinner måste dock Unwin – beväpnad med ett paraply och en handbok om detektivarbete – själv lösa fallet med ett antal mord som begåtts med hjälp av drömmar. Om detta går att läsa i The Manual of Detection av Jedediah Berry. Detta är bara några få exempel. Ockultismen sprider sig – icke enbart i Sverige.

EN COME BACK

Minnesgoda äldre deckarläsare minns säkert Sexton Blake, en mästerdetektiv som hade kontor på Baker Street(!), och som var huvudperson i en lång rad engelska pulp-magasin under början och mitten av förra århundradet. Han lanserades också i Sverige, i olika kioskhäften, men sedan 1965 har inga historier översatts. I England är han dock fortfarande ihågkommen, och så sent som i september kom samlingsvolymen Sexton Blake: Detective, redigerad av George Mann, som innehåller ett antal av de mest kända historierna. Blake är tillsammans med amerikanen Nick Carter och norrmannen Knut Gribb historiens flitigaste litterära detektiv vad antalet fall beträffar. Ja, med undantag för Sherlock Holmes i hans olika skepnader, givetvis.

NÅGOT ATT LÄRA AV

Det är dåligt med nya referensböcker om kriminallitteratur på svenska. Men det kommer en mer än vad jag nämnde i det förra nyhetsbrevet: innan jul publicerar BTJ Förlag Ny noir. Tretton hårdkokta deckarförfattare, upplagd på samma sätt som de övriga böckerna i förlagets ”Tretton”-serie. Redaktör är Bengt Eriksson, och de medverkande skribenterna är John-Henri Holmberg, Maria Neij, Bengt Eriksson, Emma Tornborg, Marie Carlsson, Erik Ohlsson, Kristian Lundberg, Mikael Widell, Katarina Rundgren, Joel Eriksson, Magnus Eriksson, Martin Jönsson och Lars Jonsson. De författare som granskas är Megan Abbott, Mark Billingham, James Lee Burke, James Crumley, James Ellroy, Vicki Hendricks, Simon Kernick, Dennis Lehane, Kristian Lundberg (som faktiskt alltså både skriver och blir omskriven), Carol O’Connell, Sara Paretsky, George Pelecanos och Daniel Woodrell. Allt enligt förlaget.

MER ATT LÄRA AV – PÅ ENGELSKA

I engelskspråkiga länder ser det – av förklarliga skäl – annorlunda ut. Några exempel: I januari skall Craig Cabells bok Ian Rankin & Inspector Rebus (Blake Publishing) komma. Den handlar alltså lika mycket om upphovsmannen som om hans skapelse, och bygger enligt förlagsreklamen bl.a. på omfattande intervjuer med Rankin. Joan Schenkars The Talented Miss Highsmith (St. Martin’s Press) har annonserats för utgivning i december. Den talangfulla damen är givetvis Patricia Highsmith, och Schenker har grävt fram en hel del nytt om allt från Highsmiths bisexuella kärleksliv till hennes arbete som författare av manus till tecknade serier. Åtminstone enligt förlagsreklamen … Kommissarie Morse må ha gjort sitt på bokmarknaden, men det hindrar inte att intresset för honom ännu lever och är stort. I juni kom Antony Richards & Philip Attwells The Oxford of Inspector Morse (Irregular Special Press) i vad som uppges vara dess tionde upplaga. Den ges ut i samarbete med The Inspector Morse Society, men handlar alltså mer om Oxford än om figuren Morse. Däremot tar den inte upp enbart böckerna, utan även tv-serierna: och den här upplagan är kompletterad med uppgifter om tv-serien om Lewis. En liknande bok är Inspector Morse on Location (Irregular Special Press) av Antony Richards ensam, dock även den skriven i samarbete med The Inspector Morse Society. Den koncentrerar sig på tv-serierna, och skildrar inspelningarna av dem samt inspelningsplatserna. Också här får serien om Lewis ett eget avsnitt. Mer deckargeografi: Sabine Schreiner & Joan Street har i Midsomer Murders on Location (Irregular Special Press) besökt de platser där tv-serien ”Midsomer” spelats in. Det rör sig faktiskt om fyra olika områden i Berkshire, Buckinghamshire, Hertfordshire och Oxfordshire. Boken är gjord i samarbete med Midsomer Murders Society (det verkar baske mig finnas ett sällskap för varenda populär deckarserie i England!). Observera att samtliga titlar från Irregular Special Press förefaller ha ett rätt litet sidantal. Skildringen av geografiska platser där böckerna utspelar sig är också innehållet i Tony Hillerman’s Landscape (HarperCollins US) av Anne Hillerman (torde vara en av hans döttrar). Boken bygger i huvudsak på foton, och har ett förord av Tony Hillerman själv. P. D. James har samlat sina tankar om kriminallitteratur i Talking About Detective Fiction (Bodleian Library), som sträcker sig från Sherlock Holmes till våra dagar, samt även inkluderar en del funderingar om framtiden. Fransk kriminallitteratur från mitten av 1800-talet till våra dagar ägnas en hel bok av Claire Gorrara: French Crime Fiction (Uni of Wales Press), som också den kom i somras. Författaren diskuterar det speciella med franskspråkiga deckare genom att granska böckerna av en del internationellt kända författare, däribland Georges Simenon och Léo Malet. Men smakar det så kostar det: närmare bestämt 75 pund hos nätbutiken Murder One i London. Noir-litteraturen fortsätter också den fascinera. Två böcker kom i höstas: The Noir Thriller (Palgrave Macmillan) av Lee Horsley samt French and American Noir: Dark Crossings (Palgrave Macmillan) av Alistair Rolls & Deborah Walker. Handlar inte enbart om kriminallitteratur, men denna uppges ha fått stort utrymme i båda böckerna.

MER ATT LÄRA AV – OM OHEMLIGA CHRISTIE

Och så kan vi konstatera att Christies hemliga anteckningar inte är hemliga längre: nyligen publicerades Agatha Christie’s Secret Notebooks. Fifty Years of Mysteries in the Making (HarperCollins) av John Curran. Ett måste för Christie-vännerna, givetvis – inte enbart för de två hittills opublicerade Poirot-novellerna som jag skrivit om i ett tidigare nyhetsbrev, utan även för en mängd nya fakta om Christie och hennes sätt att arbeta. I ärlighetens namn skall dock sägas att den som händelsevis inte är så intresserad av Dame Agatha och hennes verk lär finna boken skäligen meningslös: det är mycket kuriosa och smådetaljer, foton av näst intill oläsliga anteckningar (förklaringar finns dock) och knappologiska fakta. Men visst är det rasande intressant att se hur Christie av lösa idéer fogade samman sina historier, och dessutom hur hon prövade med flera olika alternativa karaktärer, mordsätt, brottsplatser – och inte minst upplösningar. Curran har också lyckats räta ut en hel del frågetecken. Det gäller bl.a. publiceringen av hennes första roman, The Mysterious Affair at Styles. Det står nu helt klart att boken faktiskt publicerades i USA redan 1920. Inte förrän 1921 kom den i bokform i England, trots att den trycktes där 1920. Och i Sverige kom den – som vi kunde avslöja i Jury nr 4/2004 – redan 1922 i form av en urklippsföljetong i DN med titeln ”Det mystiska dådet på Styles”. Vilket innebär att Anders Hammarqvist och jag har lite att rätta till i vår Christie-bibliografi i Sorterade mord. Jury-bibliografier från B till T (2001). Ack ja …

… OCH SÅ SHERLOCK HOLMES

Att samla på Sherlock holmes kräver en välfylld plånbok – och då talar jag inte om kostnaden för sökta förstaupplagor, utan om allt det nya som publiceras. Det verkar inte finnas några begränsningar för intresset. Inte bara trycks Doyles originalhistorier upp i ständigt nya upplagor, dessutom publiceras som bekant mängder av pastischer, parodier, referensböcker etc. Bara en liten titt på vad som kommit under de senaste månaderna: The Case Notes of Sherlock Holmes (Carlton Books) av Guy Adams förefaller vara något i stil med en s.k. dossierdeckare. Det handlar om de anteckningar som Watson gjorde, och ”they take the form of a scrapbook containg letters, sketches, newspaper articles and other items. All of the items are reproduced as genuine historical artifacts, with tears, stains, folds and handwritten annotations by Watson”. Minns ni fransmannen Pierre Bayard som ”bevisade” att Poirot hade fel när han löste mordet på Roger Ackroyd (i Hur gåtan löstes/Dolken från Tunis)? Hans resonemang publicerades i bokform i Qui a tué Roger Ackroyd? (1998; på sv: Vem dödade Roger Ackroyd? 2001). Nu har Bayard gjort om samma sak med The Hound of the Baskervilles, och boken heter följdriktigt på engelska Sherlock Holmes was Wrong (Bloomsbury). Jag är inte säker på den franska originaltiteln, men det bör rimligen vara den utgåva som har titeln L’affaire du chien des Baskerville (2007). För den som nyligen börjat intressera sig för Holmes-sagan kommer snart två nya guideböcker som Sherlock Holmes for Dummies (Wiley) av David A. Crowder och The Sherlock Holmes Companion: An Elementary Guide (Aurum Press) av Daniel Smith. Och så har vi givetvis Doyles egna historier, inte minst novellerna. Dessa finns ännu en gång samlade i en ny upplaga av The Complete Illustrated Sherlock Holmes (CRW Publishing), som innehåller historierna från Strand Magazine med originalillustrationerna i en ”handsome edition, quarter bound in real cloth, with head and tail bands, a ribbon marker, gilt top edge and illustrated cover boards” för det överkomliga priset 19.99 pund hos Murder One.

Deckarnytt

av Johan Wopenka © 2009

BOKMÄSSAN I GÖTEBORG

Jury har ju dragit sig tillbaks från den bokmässescenen, men vissa Jury-arrangemang hänger kvar i annan regi. Dagen det gäller är givetvis mässlördagen (26 september), som i traditionell widerbergsk ordning är ”Deckarens dag” på mässan. På den sedvanliga scenen kommer då Karl G & Lilian Fredriksson samt Barbara Kapek att hålla sina ”Korsförhör” med nya och gamla, svenska och utländska, kända och okända kriminalförfattare. Förhören inleds kl. 09.45, och tar slut kl. 17.00. Mellan kl. 12.00 och 13.00 är det prisutdelning. Då delas ”Spårhunden” – ett Jury-pris som tagits över av Svenska Deckarakademin – ut till årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Prisutdelningen tar cirka halva tiden, resten ägnas i sedvanlig god(!) ordning åt Temmelkalaset. Kom gärna och ät en temla. Direkt efter dagens sista ”Korsförhör” presenterar Karl G., Lilian och jag årets deckare på svenska i ett miniseminarium som finurligt nog heter ”Årets deckare på svenska”.

NYA CHRISTIENOVELLER

När Agatha Christies dotter Rosalind Hicks avled 2004 gick man för första gången genom allt material som samlats i familjehemmet Greenway, och gjorde flera märkliga upptäckter (se bl.a. artiklar i Jury). Bland dem fanns 73 handskrivna anteckningsböcker plus en del lösa anteckningar av Dame Agatha själv. Forskaren John Curran har gått genom dessa, och publicerat resultatet i nya (kommer nu i september) ”Agatha Christie’s Secret Notebooks. Fifty Years of Mystery in the Making” (HarperCollins). Här finns mycket av intresse – inte minst två hittills opublicerade Poirot-noveller! Titlarna är ”The Mystery of the Dog’s Ball” och ”The Capture of Cerberus” – varvid Christie-kännaren genast påpekar att den sistnämnda visst har publicerats, i novellsamlingen ”The Labours of Hercules” 1947 (på sv: ”Herkules’ storverk” 1949). Korrekt, men detta är en helt annan novell, skriven i slutet av 1930-talet, och enligt tidningen Daily Mail troligen refuserad eftersom en av de medverkande är diktatorn August Hertzlein, som har mer än initialerna gemensamma med en viss Adolf Hitler. Christie har alltså skrivit en politiskt färgad novell – och dessutom blir Poirot, för att citera Daily Mail, ”stirred into excitement by feminine beauty”. Novellen publicerades nyligen av Daily Mail tillsammans med en artikel om fyndet, och ligger ute på nätet:
http://www.dailymail.co.uk/news/article-1208212/Unseen-60-years-Mail-proudly-present-Agatha-Christies-lost-masterpiece-The-Capture-Cerberus.html

NY SVENSK BOK OM DR W & MR H

Något nytt av Christie kan vi inte glädja oss över i Sverige, däremot över en ny bok om våra goda vänner från Baker Street. Det är den förre Jury- och Dast-medarbetaren Lars Strand som kommit med sin tredje essäsamling i ämnet, ”Dr W & Mr H” (MBF Bokförlag). Precis som de två tidigare är det en mycket underhållande, lärorik och faktaspäckad volym som har stort läsvärde inte bara för sherlockianer/holmesianer, även om den givetvis i första hand är riktad åt dessa. Rekommenderas!

IN MEMORIAM

Två av kriminallitteraturens verkliga veteraner har avlidit i sommar. Celia Goller, född 1914 som Celia Fremlin, avled på ett vårdhem i England den 16 juni. Under sitt flicknamn skrev hon en svit psykologiska thrillers som har mycket gott rykte. Hennes debutroman ”The Hours Before Dawn” (1958; ”Timmarna före gryningen” 1962) fick en Edgar som årets bästa. På svenska finns även ”Seven Lean Years” (1961; även som ”Wait for the Wedding” 1961; ”Sju magra år” 1963), ”The Trouble-Makers” (1963; ”Det oundvikliga” 1963), ”The Jealous One” (1965; ”Svartsjuk” 1965, ”Prisoner’s Base” (1967; ”I väntan på mord” 1968) och ”Possession” (1969; ”Äga och ägas” 1970). De flesta av Fremlins thrillers utspelar sig i vardagliga miljöer, och innehåller förvånansvärt lite våld – bara några av dem inkluderar mord. Ändå räknas hon till en av de riktigt stora vad det gäller att skapa ruggig spänning och hotfulla stämningar av osäkerhet och skräck.

Bara en dag senare, den 17 juni, avled den engelsk-amerikanska författaren Jane Aiken Hodge (f. 1917). Hon skrev en lång rad historiska romanser, men även runt ett dussin kriminalhistorier, många av dem med handlingen förlagd till 1800-talet. Tre av hennes deckare finns på svenska, samliga med markanta romansinslag också de: ”Maulever Hall” (1964; ”Vem var Marianne” 1966), ”Watch the Wall, My Darling” (1966; ”Kusinerna” 1977) och ”Marry in Haste” (1970; ”Bortom all min längtan” 1979). Hon var syster till den välkände thriller- och barnboksförfattaren Joan (Delano) Aiken (1924–2004).

FLER FÖRSVINNANDEN

Ytterligare en deckartidskrift försvinner: amerikanska ”Mystery News” kommer med sitt sista nummer i höst. Tidskriften startade 1982, och har fått mycket beröm: den prisbelöntes som bästa fanzine vid Bouchercon 2001, och var nominerad till samma pris också 2004, 2006 och 2007. Dessutom har ännu en internationellt känd och prisbelönt deckarbokhandel slagit igen portarna: Kate’s Mystery Books i Cambridge i Massachusetts stängde den 1 augusti efter 26 år. Givetvis är det paradoxalt att så många deckartidskrifter och -butiker tvingas lägga ner just när kriminallitteraturen är mer populär än på länge. Den rådande lågkonjunkturen spelar självklart in, men den stora anledningen är internet. Gamla läsare och köpare försvinner av åldersskäl, och de nya, unga läsarna köper och söker information om deckare på nätet. Fullt naturligt – men visst kommer de tryckta tidskrifterna och de välsorterade bokbutikerna att saknas …

VARGAS TOG DET

I mitt förra nyhetsbrev berättade jag att sex böcker var nominerade till CWA:s international Dagger-award: tre svenska, en norsk, en isländsk och en fransk. Och så gick priset till … Frankrike. Visst, Fred Vargas är en utmärkt författare, och ”The Chalk Circle Man” säkerligen en utmärkt bok, men lite snopet är det ändå i nordiska ögon. Vi i Sverige kan dock trösta oss med att Johan Theorins ”Echoes from the Dead” fick en ”Highly Commended”-stämpel, vilket innebär att den särskilt rekommenderas.

BURMA – ÄNTLIGEN

Att plantera om hårdkokt amerikansk ”private eye”-tradition i europeisk deckarmylla är svårt – de flesta försöken blir mest halvdana. Men undantag finns, inte minst norrmannen Gunnar Staalesen och fransmannen Léo Malet. Märkligt nog har ingen av den sistnämndes romaner om Nestor Burma översatts till svenska, men nu är det så dags: förlaget Ersatz (som gjort en fint arbete med att lansera Friedrich Glausers böcker om Wachtmeister Studer här i landet) har meddelat att man kommer med en översättning av den första Burma-romanen, ”120, rue de la Gare”. Det tackar vi speciellt för. Nu invänder möjligen vän av ordning att just den romanen kom på svenska med titeln ”Dödens adress” (Meduza, 1989). Helt korrekt, men det var i form av en tecknad serie, en utmärkt utgåva med teckningar av självaste Jacques Tardi. Men med all respekt för den så är ändå en översättning av Malets originaltext att föredra — åtminstone i mina ögon …

Philip José Farmer död

Philip José Farmer har avlidit i en ålder av 91 år. Kanske uppmärksammas nu detta framförallt av läsare av science fiction och fantasy, men de deckarbitna får inte glömma Farmers kortroman ”The adventures of the peerless peer” från 1974. Romanen är en humorfylld galen fortsättning på Conan Doyles ”His last bow”. Historien utspelar sig under första världskriget och låter Sherlock Holmes och dr. Watson bl.a. möta The Shadow och Tarzan i sin jakt på ett hemligt bakteriologiskt vapen som ska få tyskarna på knä. Berättelsen är vad jag vet inte översatt till svenska, men vore nog ganska skojig att ta del av även på vårt språk.

Philip José Farmers hemsida.

Vad har Sherlock Holmes att erbjuda läsare idag?

av Mattias Boström © 2009

Intresset för berättelserna om Sherlock Holmes håller fortfarande i sig, 122 år efter att den första historien publicerades. I år är mästerdetektiven dessutom extra aktuell. Inte bara för att vi firar 150-årsjubileet av författaren sir Arthur Conan Doyles födelse, utan ännu mer för att två stora Hollywoodproduktioner är på gång till hösten.

Det var väldigt länge sen Hollywood gjorde något om Holmes. 1988 kom den humoristiska ”Without a Clue” med Michael Caine och Ben Kingsley – och det är evigheter sen en vanlig biofilm om Holmes/Watson producerades av de stora bolagen. Höstens kommande filmer innebär en av vardera slag: en parodi med Sacha Baron Cohen (Holmes) och Will Ferrell (Watson) och en mer actionbetonad med Robert Downey Jr (Holmes) och Jude Law (Watson) i regi av Guy Ritchie.

Men varför händer detta just nu? Parodifilmen är mest lättförklarad. Holmes och Watson är enkla att parodiera och det har lyckats hyfsat förut (t ex ”Sherlock Holmes smarta brorsa” på 70-talet). Det var väl mest en tidsfråga innan det skedde igen.

Actionfilmen är mer intressant. I tidiga uttalanden om filmen sa producenterna att de ville göra med Holmes vad Hollywood på sistone gjort med Batman, dvs action med visst djup som förklarar de mörkare sidorna hos karaktärerna.

Lägg till detta Hollywoods allt större intresse för övermänskliga hjältar, främst gamla Marvel-hjältar från serietidningarnas värld men även andra figurer med extraordinära förmågor. Med detta i åtanke fungerar en actionbetonad Holmes lika väl som den nya Batman-varianten. Gärna med en typ av våld som inte är fullt så teknologiskt utan handlar mer om råstyrka, både fysiskt och intelligensmässigt.

Det hörs en del röster om att Guy Ritchies film förvanskar Holmes-gestalten. Men vi kommer aldrig att få se en storfilm om Holmes à la Granada/Jeremy Brett. En sådan film skulle kanske kunna bli bra – även om t ex de flesta långfilmslånga Granada-avsnitten hörde till de sämre i serien. Det är dock fullständigt ovidkommande i blockbustersammanhang om filmen blir som de redan Holmes-frälsta vill ha den – den måste ju dra publik! Så vi får vara glada för det vi får. Och så länge det inte blir ett totalfiasko innebär Ritchie-filmen bara positiva saker.

Det är inte första gången som filmskapare har micklat med Holmes-karaktären utan att detektiven lidit några större men av det. Flera av Rathbone-filmerna hade väldigt lite med Conan Doyles skapelse att göra, men det satte knappast fälleben för det fortsatta intresset för Holmes.

De båda nya filmerna kommer sätta Holmes i fokus på ett sätt som inte skett sedan 80-talets framgångar med Granada-serien och innan dess 70-talets stora Holmes-hausse i svallvågorna efter Nicholas Meyers succébok ”The Seven-Per-Cent Solution”.

Och ett mindre antal av dem som ser Holmes på film kommer att vilja läsa mer om honom. De kommer inte att möta samma hjälte, men de kommer att möta en hjälte som håller hög bokkvalitet. Holmes har alltid funkat bäst i skriven form, med en mindre vetande dr Watson som berättare och beskrivare av Holmes karaktär. På film kommer man ibland mästerdetektiven på tok för nära. Det är helt enkelt lättare att acceptera Holmes i bokform, där hans märkligheter filtreras av Watson.

Vad har då Sherlock Holmes att erbjuda läsare idag?

Först och främst ska det konstateras att berättelserna riktar sig till såväl unga som gamla. Ända sedan 40-talet har böckerna utkommit i svenska ungdomsutgåvor och långt innan dess utgjorde Holmes-berättelserna, i likhet med andra litteraturklassiker, många unga personers introduktion till vuxenvärldens böcker. Men precis som de där andra klassikerna glöms Holmes lätt bort efter ungdomsåren. Och det är synd.

Conan Doyles fyra romaner och 56 noveller om Sherlock Holmes har många ingredienser som gör att de fortfarande sticker ut. Det lättlästa språket och samtidigt den med små detaljer beskrivna viktorianska atmosfären, en kombination som få av Conan Doyles samtida lyckades med. Och förstås den förbluffande slutledningskonsten och de märkliga mysterierna. Spänningen är inte av den där nagelbitartypen som i modern kriminallitteratur, utan snarare kopplad till vår basala nyfikenhet.

Men framförallt tror jag att det är enkelheten som gör att dessa berättelser fortfarande kan locka läsare. Enkelheten i upplägget. Inga av nutidens parallella handlingar, inga seriemördare vars tankar man får läsa i kursiverade partier, inga ingående beskrivningar av huvudpersonernas privatliv. Istället en fullständig koncentration på intrigen och scenerna som för den framåt, samtidigt som Holmes och Watsons karaktärer utmejslas längs vägen. På detta sätt är det befriande att läsa Holmes-berättelserna, i synnerhet novellerna. De funkar som en introduktion till mer avancerad litteratur, men också som en avkoppling från densamma.

Dessa historier skrevs aldrig för att vara något annat än underhållning. Och i en modern litteratur full av budskap kan det vara skönt med en gnutta enkelhet.

Olyckor på Sherlock Holmes-inspelning

Aftonbladet skriver här om den nya Sherlock Holmes-filmen med Robert Downey Jr (Holmes) och Jude Law (Watson) och citerar en källa i The Sun som säger att filmteamet skämtar om att det vilar en förbannelse över Sherlock Holmes.

Aftonbladets text är i stora drag en översättning av den här artikeln i The Sun.

Ur bokskåpet

”The misadventures of Sherlock Holmes”. First edition. Little, Brown 1944. Klotband. 363+2s. Redaktör: Ellery Queen. Fortfarande en av de bästa novellantologierna med pastischer och parodier på Sherlock Holmes. Tyvärr saknar mitt ex det fina skyddsomslaget, men så kostade boken mig bara $20 i inköp 1999. Innehållet består av 33 berättelser av varierande längd och bland författarna märks namn som Agatha Christie, Mark Twain, August Derleth och Ellery Queen. Redaktörens förord, inledningar till novellerna och bibliografiska fakta bidrar i högsta grad till läsvärdet.

Sherlock Holmes i Sverige – en bibliografi

Mattias Boström: ”Sherlock Holmes i Sverige öppnas officiellt idag den 16 oktober 2008, vilket också är Ted Bergmans 80-årsdag! Läs mer om Teds banbrytande bibliografiarbete i Om bibliografin och i hans eget förord till bokutgåvan av bibliografin 1991.”

Fiskeribiolog Holmes

”Fiskebiologi” av Gunnar Svärdson och Nils-Arvid Nilsson. LTs förlag 1985. 2:a reviderade upplagan. ISBN 91-36-02161-X.

Från korv – se inlägg 8 oktober – hoppar vi vidare till en annan del av djurriket. Snygg gul tenniströja och glad fisk är trevliga inslag i denna Holmes-bild på oväntat ställe.

Chipolata Holmes

Dagens, veckans, månadens, årets mest oväntade framträdande av Mästerdetektiven himself!

Från Scans hemsida: ”Chipolata är en kryddig korv med fullvuxen smak av salvia och koriander. En vanlig korv i England, men har sitt verkliga ursprung i Mexico. Förpackningen innehåller 5 korvar á 52 g per styck. Scanprodukter innehåller endast svenskt kött.”