Deckarnytt

av Johan Wopenka © 2009

BOKMÄSSAN I GÖTEBORG

Jury har ju dragit sig tillbaks från den bokmässescenen, men vissa Jury-arrangemang hänger kvar i annan regi. Dagen det gäller är givetvis mässlördagen (26 september), som i traditionell widerbergsk ordning är ”Deckarens dag” på mässan. På den sedvanliga scenen kommer då Karl G & Lilian Fredriksson samt Barbara Kapek att hålla sina ”Korsförhör” med nya och gamla, svenska och utländska, kända och okända kriminalförfattare. Förhören inleds kl. 09.45, och tar slut kl. 17.00. Mellan kl. 12.00 och 13.00 är det prisutdelning. Då delas ”Spårhunden” – ett Jury-pris som tagits över av Svenska Deckarakademin – ut till årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Prisutdelningen tar cirka halva tiden, resten ägnas i sedvanlig god(!) ordning åt Temmelkalaset. Kom gärna och ät en temla. Direkt efter dagens sista ”Korsförhör” presenterar Karl G., Lilian och jag årets deckare på svenska i ett miniseminarium som finurligt nog heter ”Årets deckare på svenska”.

NYA CHRISTIENOVELLER

När Agatha Christies dotter Rosalind Hicks avled 2004 gick man för första gången genom allt material som samlats i familjehemmet Greenway, och gjorde flera märkliga upptäckter (se bl.a. artiklar i Jury). Bland dem fanns 73 handskrivna anteckningsböcker plus en del lösa anteckningar av Dame Agatha själv. Forskaren John Curran har gått genom dessa, och publicerat resultatet i nya (kommer nu i september) ”Agatha Christie’s Secret Notebooks. Fifty Years of Mystery in the Making” (HarperCollins). Här finns mycket av intresse – inte minst två hittills opublicerade Poirot-noveller! Titlarna är ”The Mystery of the Dog’s Ball” och ”The Capture of Cerberus” – varvid Christie-kännaren genast påpekar att den sistnämnda visst har publicerats, i novellsamlingen ”The Labours of Hercules” 1947 (på sv: ”Herkules’ storverk” 1949). Korrekt, men detta är en helt annan novell, skriven i slutet av 1930-talet, och enligt tidningen Daily Mail troligen refuserad eftersom en av de medverkande är diktatorn August Hertzlein, som har mer än initialerna gemensamma med en viss Adolf Hitler. Christie har alltså skrivit en politiskt färgad novell – och dessutom blir Poirot, för att citera Daily Mail, ”stirred into excitement by feminine beauty”. Novellen publicerades nyligen av Daily Mail tillsammans med en artikel om fyndet, och ligger ute på nätet:
http://www.dailymail.co.uk/news/article-1208212/Unseen-60-years-Mail-proudly-present-Agatha-Christies-lost-masterpiece-The-Capture-Cerberus.html

NY SVENSK BOK OM DR W & MR H

Något nytt av Christie kan vi inte glädja oss över i Sverige, däremot över en ny bok om våra goda vänner från Baker Street. Det är den förre Jury- och Dast-medarbetaren Lars Strand som kommit med sin tredje essäsamling i ämnet, ”Dr W & Mr H” (MBF Bokförlag). Precis som de två tidigare är det en mycket underhållande, lärorik och faktaspäckad volym som har stort läsvärde inte bara för sherlockianer/holmesianer, även om den givetvis i första hand är riktad åt dessa. Rekommenderas!

IN MEMORIAM

Två av kriminallitteraturens verkliga veteraner har avlidit i sommar. Celia Goller, född 1914 som Celia Fremlin, avled på ett vårdhem i England den 16 juni. Under sitt flicknamn skrev hon en svit psykologiska thrillers som har mycket gott rykte. Hennes debutroman ”The Hours Before Dawn” (1958; ”Timmarna före gryningen” 1962) fick en Edgar som årets bästa. På svenska finns även ”Seven Lean Years” (1961; även som ”Wait for the Wedding” 1961; ”Sju magra år” 1963), ”The Trouble-Makers” (1963; ”Det oundvikliga” 1963), ”The Jealous One” (1965; ”Svartsjuk” 1965, ”Prisoner’s Base” (1967; ”I väntan på mord” 1968) och ”Possession” (1969; ”Äga och ägas” 1970). De flesta av Fremlins thrillers utspelar sig i vardagliga miljöer, och innehåller förvånansvärt lite våld – bara några av dem inkluderar mord. Ändå räknas hon till en av de riktigt stora vad det gäller att skapa ruggig spänning och hotfulla stämningar av osäkerhet och skräck.

Bara en dag senare, den 17 juni, avled den engelsk-amerikanska författaren Jane Aiken Hodge (f. 1917). Hon skrev en lång rad historiska romanser, men även runt ett dussin kriminalhistorier, många av dem med handlingen förlagd till 1800-talet. Tre av hennes deckare finns på svenska, samliga med markanta romansinslag också de: ”Maulever Hall” (1964; ”Vem var Marianne” 1966), ”Watch the Wall, My Darling” (1966; ”Kusinerna” 1977) och ”Marry in Haste” (1970; ”Bortom all min längtan” 1979). Hon var syster till den välkände thriller- och barnboksförfattaren Joan (Delano) Aiken (1924–2004).

FLER FÖRSVINNANDEN

Ytterligare en deckartidskrift försvinner: amerikanska ”Mystery News” kommer med sitt sista nummer i höst. Tidskriften startade 1982, och har fått mycket beröm: den prisbelöntes som bästa fanzine vid Bouchercon 2001, och var nominerad till samma pris också 2004, 2006 och 2007. Dessutom har ännu en internationellt känd och prisbelönt deckarbokhandel slagit igen portarna: Kate’s Mystery Books i Cambridge i Massachusetts stängde den 1 augusti efter 26 år. Givetvis är det paradoxalt att så många deckartidskrifter och -butiker tvingas lägga ner just när kriminallitteraturen är mer populär än på länge. Den rådande lågkonjunkturen spelar självklart in, men den stora anledningen är internet. Gamla läsare och köpare försvinner av åldersskäl, och de nya, unga läsarna köper och söker information om deckare på nätet. Fullt naturligt – men visst kommer de tryckta tidskrifterna och de välsorterade bokbutikerna att saknas …

VARGAS TOG DET

I mitt förra nyhetsbrev berättade jag att sex böcker var nominerade till CWA:s international Dagger-award: tre svenska, en norsk, en isländsk och en fransk. Och så gick priset till … Frankrike. Visst, Fred Vargas är en utmärkt författare, och ”The Chalk Circle Man” säkerligen en utmärkt bok, men lite snopet är det ändå i nordiska ögon. Vi i Sverige kan dock trösta oss med att Johan Theorins ”Echoes from the Dead” fick en ”Highly Commended”-stämpel, vilket innebär att den särskilt rekommenderas.

BURMA – ÄNTLIGEN

Att plantera om hårdkokt amerikansk ”private eye”-tradition i europeisk deckarmylla är svårt – de flesta försöken blir mest halvdana. Men undantag finns, inte minst norrmannen Gunnar Staalesen och fransmannen Léo Malet. Märkligt nog har ingen av den sistnämndes romaner om Nestor Burma översatts till svenska, men nu är det så dags: förlaget Ersatz (som gjort en fint arbete med att lansera Friedrich Glausers böcker om Wachtmeister Studer här i landet) har meddelat att man kommer med en översättning av den första Burma-romanen, ”120, rue de la Gare”. Det tackar vi speciellt för. Nu invänder möjligen vän av ordning att just den romanen kom på svenska med titeln ”Dödens adress” (Meduza, 1989). Helt korrekt, men det var i form av en tecknad serie, en utmärkt utgåva med teckningar av självaste Jacques Tardi. Men med all respekt för den så är ändå en översättning av Malets originaltext att föredra — åtminstone i mina ögon …